onsdag 18 februari 2009

Stora fall…




















Nu befinner vi oss i sluttampen på denna USA-turné. Idag är det onsdag och klockan har slagit 23.00 lokal tid (05.00 svensk). Vi har precis kommit hem från Niagarafallen. Vädret var inte på sitt bästa humör men det stoppade inte 10 av oss från att hyra bil och dra till fallen. Vi körde västerut ca 26 mil och efter lunch så kom vi så äntligen fram. Ett mäktigt skådespel väntade runt hörnet. Trots vinter och lågsäsong så var det en gedigen och minnesvärd upplevelse som vi fick erfara. Mäktigt!!!
Lite info om vad detta är egentligen: Niagarafallen är en grupp vattenfall (Amerikanska fallen, Bridal Veil Falls och Hästskofallen, känt i Kanada som Canadian Falls) i Niagarafloden i östra Nordamerika, på gränsen mellan USA och Kanada. Fallen ligger vid tvillingstäderna Niagara Falls, New York i delstaten New York och Niagara Falls, Ontario i provinsen Ontario. Bara så ni vet...

Vi är nu inne på vårt tredje lediga dygn här i Syracuse. Det börjar bli dags att summera denna resa. Mycket ledigt. Så. Då var det klart ☺.
En mer seriös summering är att det varit en trevlig turné med bra gig och med mycket friskis och svettis. En stor del i det trevliga beror mest på två nya sköna bekantskaper. Namnen på dessa herrar är Samuel (utljud) och Rob (monitor). När man tänker tillbaka på resan så har vi upplevt väldigt mycket. Allt ifrån att springa på Manhattan och gå på unika konserter till att sola vid poolen i Palm Springs till att se Niagara Fallen rejält påpälsade... Det är ordentliga kickar som man bär med sig.
I förbifarten så kan jag även nämna att det gamla klassiska kortspelet "skitgubbe" spelas överallt där det finns bord och stolar. Mycket prestige och heta känslor... ha ha.

På fredag kör vi sista giget och på lördag bär det hemåt. På söndag någon gång beräknas vi landa i Sverige. En sista blogg innan dess bör hinnas med.

Må väl så länge

söndag 15 februari 2009

Värmen borta…









Då var Palm Springs och Sioux City avklarat. Nu sitter jag på ett flygplan mot NY. Klockan visar 17.00 och beräknas landa 19.20 lokal tid i New York. Men där slutar inte resan. Kl 21.35 flyger vi vidare mot Syracuse (i ett Dashplan!) som kommer bli vårt sista stopp (för evigt?) på denna pilkastningsturné. Vi är 6 ombord på detta plan. Resten landar i Syracuse när vi börjar flygningen från New York… Trött. Ja. Men vi överlever nog. Nu väntar en massa lediga dagar. Igen. På fredag spelar vi sista giget och då med Syracuse Symfonic Orchestra. Dom två sista gigen vi gjort har också innefattat symfoniorkestrar. Den i Palm Springs kräver nästan en egen blogg.
Som jag skrev i sista bloggen så fick man en dålig vibb från dirigenten när vi var på vårt ”meet and greet” party dagen innan gig. Man skall alltid gå på magkänslan. Så rätt man hade. Vi repade med orkestern dagen efter som planerat och det gick väl inte helt bra. Dirigenten vars namn jag inte kom ihåg hade inte alla hemma. Åldern tar ut sin rätt. 85 år var han. Hans tveksamma inräkningar, hans ”chansviftande” med dirigentpinnen och totala inkompetens gällande Abba repertoaren pajade hela giget. Nästan. När vi efter 3-4 låtar hört orkestern halvt om halvt komma in på rätt ställe tog vi tag i taktpinnen själva. Men skadan var redan skedd. Men det blev ändå ett otroligt uppskattat gig. Scenmästaren som jobbat där i 20 år hade aldrig tidigare upplevt något liknande bland denna publik som i ålder kunde uppskattas till den övre övre medelåldern.
Sen var det tillbaka till hotellet som gällde och några timmars sömn innan resan startade mot Sioux City. Denna lilla stad ligger i delstaten Iowa som finns att hittas i de nordliga breddgraderna av USA. En väldigt trist stad som kändes öde och tom. Och kallt var dt också! Vi spenderade en ledig dag här och det var i fredags. Två av oss passade då på och se Friday the 13th, dagen till ära. En riktig skitfilm men lite roligt ändå med bio i ”hemlandet”.
Gig dagen efter således. Lördagen den 14:e! Valentines Day… Det är en enormt stor högtid här. Efter som vi ”utlänningar” skall anamma så många saker från detta stora land så är det numera en stor helgdag hemma också. Lite för mycket kommersialisering för min smak. En blomma kan man väl unna sin käresta vilken dag som helst?
Dirigenten denna gång var nog inte ens 35 år. Men oj vad bra han var. Allting är ju bra i jämförelse med gammelsmurfen. Min pappa hade säkerligen gjort ett bättre jobb än honom. Men nu kändes det på riktigt igen. Ett nästan utsålt konserthus och stående ovationer efter sista extranumret. Härligt!
Efter den brukliga maten (pizza som vanligt) så blev det samling på en krog i närheten.
Kl 02.30 släckte jag lampan inför resdagen som vi nu är inne på.
Vi flyger mot Syracuse (som jag redan nämnt) som ligger i delstaten New York. Som sagt så väntar lediga dagar ända fram till fredagen då vi avslutar denna turné. På onsdag har jag bokat bil. Då åker jag och några få utvalda mot Niagara fallen… På lördag bär det hemåt för träff med nära och kära… Och ett lite mer normalt liv. Om man nu kan ha det som kringresande gycklare.

Hej och hå nu kan grisen gå

onsdag 11 februari 2009

Sol och värme....





Äntligen lite värme.. Skriver detta i en hotellsäng i Palm Springs i Kalifornien. Uret här säger 20.35 men datorn som har svensk tid säger 05.35. 9 timmars diff helt enkelt. Vi har precis varit på en “meet and greet” bland rika pensionärer här Coachella Valley som hela området kallas. Bland städer som  finns på rad här, förutom Palm Springs, är Palm Desert, Indian Wells (känd för stor tennisturnering), Cathedral City, Coachella, Desert Hot Springs, La Quinta, och Rancho Mirage. Många gamla Hollywood stjärnor har tillbringat mkt tid här. Bing Crosby, John Wayne, Frank Sinatra, Dean Martin för att nämna några, har alla haft sommarställe här.
En “meet and greet”-samling är för sponsorer som gått in med pengar och som gjort att vi kunnat komma hit. Bra för oss såklart men så in i bombens ytligt bara. Många av dom rikaste rikaste här i Plam Desert fanns på plats. Denna gång i ett exklusivt galleri med snittar, vin och torra tal.
Vi flög in igår måndag från New York. En resa som totalt tog 13 timmar med mellanlandning och transfer. Hur är det möjligt? Vad hander om man flyger söderut från Göteborg I nära 6 timmar? Det tog 8 timmar att flyga över Atlanten. Detta land är stort.
Giget på Staten Island gick som brukligt bra. En stor skillnad från föregående gig pga närheten och den lilla scenen vi hade. Nu var det en gigantisk teater där man knappt såg publiken. Men det gick bra och det var väldigt uppskattat. Dagen efter var det samling 12.30 I repan för resan mot Palm Springs. Idag har vi varit helt lediga förutom den lilla samlingen. En del av oss drog vidare till LA tidigt idag (ligger ca 2 timmar härifrån). Resten av oss stannade och solade och allmänt softade. Imorgon är det spelning i Palm Desert med symfoniorkester. Dirigenten som vi träffade i gallerian är 85 år och världens torrboll. Det kan bli en låååång dag imorgon.

Hej hej

söndag 8 februari 2009

Gig 3 och 4 och snart femte…








I skrivandets stund sitter jag i en jättefin teater på Staten Island, sydöst om Manhattan. Man kan ta en båt härifrån till Manhattan,. Den tar ca 20 min enligt uppgift.. En fin vy mötte en nere vid färjorna. Och… Våren har kommit! + 10 ute.
När jag lämnade er förra gången så var vi på väg mot vårt tredje gig. Vi bodde på samma hotell som när vi drog till Manhattan, dvs i New Jersey. Giget i fredags var i en mindre förort kallad Rahway. Spelstället var en fin gammal teaterlokal med plats för 1300 personer. Detta gig fick vi nöja oss med ett trumset. Giget gick ändå alldeles utmärkt. Inga missar denna gången. Man märker att Mama Mia filmen varit (är) populär. Detta grundar jag på publikens alltmer föryngrade ålder. Nästintill fullsatt var det denna kväll.
Efter gig så drog jag och slagverkaren till en lokal krog. Alltid kul med lokala ställen för det blir lite mer på riktigt då. En färgad snubbe som fått lite för mkt innanför västen kallade mig ”dog” med ordet Hey framför. Jag försökte förklara att häst är nog mer rätt… Inte då. Det var inte läge om ni förstår.
När väl fronten hade signat klart så kunde vi lämna denna lilla håla för färd mot hotellet. På bussen kom undertecknad på att min mobil inte fanns i min ägo längre. Då hade vi åkt en bra stund så vända var inte läge. Turen fanns sig dagen efter då vår turnéledare lokaliserat telefonen. Tom som upphittaren hette erbjöd sig att köra hela vägen från spelstället till vårt hotell med den… Glädje!
En kvart försenade som kom vi då iväg. Nu är vi alltså inne på lördagens bravader. Vi åkte ca 2,5 timme och hamnade då i Ridgefield. Spelstället var en liten teater med plats för 500 personer. Kul med liten scen. Många storheter hade spelat på denna anrika teater. Senare i vår skulle George Clinton med Parlament/Funkadelic spela här. WOW! Vi hittade en rider som tillhörde gänget. Många krav...
Giget gick... väldigt bra. Det var överfullt och det tog inte en takt förrän folk reste sig från stolarna. I sista låten på extranumren kom mängder med barn upp på scen… En kul avslutning.

Men som sagt så är vi nu i Staten Island och på St. George Theatre. En kyrkliknade teater som uppfördes 1928. Vi väntar nu på soundcheck. Det börjar bli ont om tid. Gig är om 2 timmar.
Imorgon flyger vi ner till Kaliforniien och Palm Springs… Ner till VÄRMEN!!!
Tack och förlåt

fredag 6 februari 2009

USA 2009 Del 2











Ber om ursäkt för att denna blogg inte uppdateras lika ofta som förr. Anledningen är brist på tid. Just i detta nu så är vi på hotell i New Jersey. Detta innebär att vi är nära Manhattan New York så det borde förklara en del.
Dom senaste 2 dagarna har vi spenderat så mycket tid vi bara kunnat på Manhattan. Men som brukligt så tar vi det från där jag slutade sist.
Efter Toledo vistelsen skulle vi åka långväga med buss, nära 70 mil. Resan startade kl 09.00 på morgonen och 19.30 var vi framme vi vårt 2:a stopp på denna turné. Bethesda i Maryland. Denna lilla stad med 35 000 invånare är en förort till Washington D.C. En stad för det övre skiktet skulle man kunna säga. Många ambassadörfamiljer bor här.
Gig var det inte förrän dagen efter så lite gym och mat i hotellrestaurangen fick hinnas med istället.
Dagen efter så var det så dags för gig. Stället hette Strathmore Music Center med plats för 1 800 st. Till min stora förvåning så fanns det 2 trumset även denna gång. Vi har aldrig varit nära att få två trumset tidigare men nu hade vi fått 2 kit 2 ggr i rad… Stället var enormt fint. Ett större konserthus som har 4 år på nacken.
Eftersom Roger inte mådde så bra så riggade jag båda kiten. Soundcheck gick utmärkt och maten var grym. Så vad kunde gå fel? Inte så mkt förutom att undertecknad fick totalt hjärnsläpp i 2:a set. Farligt när man kommer in i rutinlunken… ☺
Publiken var väldigt glada och det tog inte många låtar förrän många hade rest sig från stolarna.
Eftersom många av oss inte har kommit in i dygnsrytmen ännu så var det god natt när vi kom tillbaka till hotellet. Då var klockan bara 00.00 (06.00 svensk tid).
Onsdagen den 4:e februari eller dagen efter om man så vill så var det dags för avfärd mot New York City! Vi skulle bo nära Newark flygplats dvs. i New Jersey. Vi ankom till hotellet 15.15 och 17.00 satt många på ett pendeltåg mot Manhattan. Kallt och kallt och kallt… Shit var kallt det var. -17 hörde man någon säga. Kan säkert stämma i den iskalla vinden som fanns där. Men vad gör det?
Några i gänget var first timers så en liten gångtur upp mot Times Square blev det. Vi hade bestämt oss för att gå och lyssna på lite skön jazz. Stället vi siktade på denna gång var Jazz Standard. Den låg på 27:e mellan park och lex om det säger någon något.
Kvällen akt var Joey Calderazzo med Jeff ”tain” Watts på trummor… En stor händelse för undertecknad. Konserten var enastående. Stället var grymt. Maten var super… En mycket lyckad kväll so far. Efter detta begav vi oss ut mot Village. Vi hamnade tillslut på Fat Cat. Ett ställe med live jazz och pingisbord (!), biljard, schack m.m. (Jag vann pingisen ☺)
Vi åkte tillbaka vid 01.00 mot hotellet. Vi skulle ju snart åka in igen…

Torsdagen den 5 februari
Kl 11.00 åkte vi in mot Manhattan denna dag. Vi kom inte hem förrän strax efter 02.00 denna kväll. Kallt var det även denna dag. Vi började längst ner på Manhattan, Battery Park, och sen tog vi oss upp mot Ground Zero och forsatte vår vandring längs med Broadway med avstickare in mot Chinatown och Little Italy. Runt 18.00 kom vi till Times Square. Klockan 21.00 skulle vi gå på jazzkonsert igen. Village Vanguard Orchestra väntade.
Vi hann faktiskt åka upp i Empire State building också. En enorm upplevelse för ögat. Jag hade bara varit uppe när det varit varit ljust men det var lika bedårande och mäktigt när det var mörkt.
Konserten på Village Vanguard var också grym. Ett storband med anor från 60-talet. Då startade trumpetaren Thad Jones tillsammans med trummisen Mel Lewis detta band. Dom huserade just här då också, på anrika Village Vanguard.
Otroligt bra och tight storband med enastående solister. Kul att få uppleva det på plats. Det blir på riktigt…
Nu har jag kramp efter allt skrivande. Om en timme så lämnar vi hotellet för färd mot gig nr. 3.
Hej hej

söndag 1 februari 2009

USA turné JAN-FEB 2009





Då var man tillbaka i USA igen. Nu har Obama vunnit och landet i fråga är helt förändrat.. Nja.. Inte än i varje fall. Idag är det söndag och några av oss har varit på en sportbar och kollat på NFL finalen, även kallad SUPER BOWL. Det är det största evenemanget här i USA. Från att inte ha haft någon som helst koll på spelet/tjusningen slutade det med mycket inlevelse, förståelse och många högljudda tillrop på framförallt nederlagstippade Arizona Cardinals. En hejarklack på.. på.. typ mig själv… Får nog tar det från början.
Idag är det som sagt söndag men vi anlände redan i torsdags. Staden vi bott och bor i heter Toledo och ligger i delstaten Ohio, ca 15 mil söder om Detroit. Nära 300 000 st bor det här. Kallt har det varit. - 17 hade vi igår lördag. Men jag tror det är mycket kallare pga alla vindar som kommer ner från Kanada. Inget shortsväder hur som helst.
Fredagen ägnades åt shopping och vila. För min del så var det mkt vila pga en förkylning modell jobbigt lång. På kvällen blev det jazzklubb för stora delar av gruppen. Ett schysst litet hak som hette Murphy´s jazz place med en jazztrio spelandes helt utan backtracks... :) Gruppen var ok men basisten var helt kass.
Lördagen var dagen med stort D. Premiärgig med Toledo Symphony Ochestra i Stranahan Theatre i Toledo…
Giget var uppdelat i 2 set och med oss i gruppen fanns originaltrummis Roger Palm. På scen fanns även 2 trumset vilket gjorde det hela mkt roligare.
En fullsatt publik på ca 2 800 människor levde sig med och det gjorde vi också. En mycket lyckat turnéstart!
Tillbaka till söndagen och dess händelserika händelse.
Idag var dagen som jag äntligen kunde förklara mig frisk. Nästan. Ett pass på gymmet blev det som belöning. Runt 18.00 hade vi bestämt träff på en sportbar i närheten. Super Bowl mellan Pittsburgh Steelers och Arizona Cardinals stod inför dörren. Cardinals är laget som förvånat många med att gå till final. Super Bowl är den amerikanska fotbollens final final och avgörs under en enda kväll. Efter att ha sett mängder med "inför-reportage" på tv så slog mitt hjärta lite extra för underdogen The Cardinals. Vilken spännande tillställning det blev…. Toledo är en stad med många Pittsburghanhängare och det gjorde det hela mkt roligare. Att hålla på laget som ingen annan håller på menar jag… :)
Man spelar 4 x 15 minuter. Otroligt många spelavbrott för reklam och så jävla amerikanskt i allmänhet. Fyrverkerier, storslagna artister, mängder med folk och bl.a bl.a… Bruce stod för pausunderhållningen. Det var som om han hade spelat 3 timmar och var inne på extranumren.. Fyrverkerier i alla slut och trummis Max kompisar från Conan på blås… Väldigt mkt USA men (ändå) så bra.
I sista kvarten ledde favoritlaget Pittsburgh Steelers med 17-7. Arizona Cardinals kom dock igen…
Med 2,5 min kvar ledde The Cardinals för första gången med siffrorna 23-20. Med 50 sek kvar gjorde Pittsburgh touchdown och vann hela skiten med 27-23 till allas glädje. Utom mig då förstås. En liten film på deras avgörande touchdown finns lite längre ner.
Jag låg nog inte så bra till med tanke mina glädjeskrik till the Cardinals fördel så det var väl tur trots allt.

På det stora hela så var det en kul kväll med en sport i fokus som jag aldrig förstått mig på fram till nu. Jag förstår mer tjusningen med sporten men framhåller ändå hockey och fotboll som dom 2 enda riktiga sporterna ☺
Imorgon måndag skall vi resa 70 mil med buss. New York trakten är det som gäller. På torsdag har vi en ledig dag. Big Apple here we come.
Vi hörs snart igen