Då var Palm Springs och Sioux City avklarat. Nu sitter jag på ett flygplan mot NY. Klockan visar 17.00 och beräknas landa 19.20 lokal tid i New York. Men där slutar inte resan. Kl 21.35 flyger vi vidare mot Syracuse (i ett Dashplan!) som kommer bli vårt sista stopp (för evigt?) på denna pilkastningsturné. Vi är 6 ombord på detta plan. Resten landar i Syracuse när vi börjar flygningen från New York… Trött. Ja. Men vi överlever nog. Nu väntar en massa lediga dagar. Igen. På fredag spelar vi sista giget och då med Syracuse Symfonic Orchestra. Dom två sista gigen vi gjort har också innefattat symfoniorkestrar. Den i Palm Springs kräver nästan en egen blogg.
Som jag skrev i sista bloggen så fick man en dålig vibb från dirigenten när vi var på vårt ”meet and greet” party dagen innan gig. Man skall alltid gå på magkänslan. Så rätt man hade. Vi repade med orkestern dagen efter som planerat och det gick väl inte helt bra. Dirigenten vars namn jag inte kom ihåg hade inte alla hemma. Åldern tar ut sin rätt. 85 år var han. Hans tveksamma inräkningar, hans ”chansviftande” med dirigentpinnen och totala inkompetens gällande Abba repertoaren pajade hela giget. Nästan. När vi efter 3-4 låtar hört orkestern halvt om halvt komma in på rätt ställe tog vi tag i taktpinnen själva. Men skadan var redan skedd. Men det blev ändå ett otroligt uppskattat gig. Scenmästaren som jobbat där i 20 år hade aldrig tidigare upplevt något liknande bland denna publik som i ålder kunde uppskattas till den övre övre medelåldern.
Sen var det tillbaka till hotellet som gällde och några timmars sömn innan resan startade mot Sioux City. Denna lilla stad ligger i delstaten Iowa som finns att hittas i de nordliga breddgraderna av USA. En väldigt trist stad som kändes öde och tom. Och kallt var dt också! Vi spenderade en ledig dag här och det var i fredags. Två av oss passade då på och se Friday the 13th, dagen till ära. En riktig skitfilm men lite roligt ändå med bio i ”hemlandet”.
Gig dagen efter således. Lördagen den 14:e! Valentines Day… Det är en enormt stor högtid här. Efter som vi ”utlänningar” skall anamma så många saker från detta stora land så är det numera en stor helgdag hemma också. Lite för mycket kommersialisering för min smak. En blomma kan man väl unna sin käresta vilken dag som helst?
Dirigenten denna gång var nog inte ens 35 år. Men oj vad bra han var. Allting är ju bra i jämförelse med gammelsmurfen. Min pappa hade säkerligen gjort ett bättre jobb än honom. Men nu kändes det på riktigt igen. Ett nästan utsålt konserthus och stående ovationer efter sista extranumret. Härligt!
Efter den brukliga maten (pizza som vanligt) så blev det samling på en krog i närheten.
Kl 02.30 släckte jag lampan inför resdagen som vi nu är inne på.
Vi flyger mot Syracuse (som jag redan nämnt) som ligger i delstaten New York. Som sagt så väntar lediga dagar ända fram till fredagen då vi avslutar denna turné. På onsdag har jag bokat bil. Då åker jag och några få utvalda mot Niagara fallen… På lördag bär det hemåt för träff med nära och kära… Och ett lite mer normalt liv. Om man nu kan ha det som kringresande gycklare.
Hej och hå nu kan grisen gå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar