söndag 25 maj 2008

På väg hem...






Sen min sista blogg har vi hunnit med vårt sista gig på denna korta turné. Giget var även det i ett casino i en liten stad som heter Rising Sun. Bra mat och en bra avslutning blev det. Vi skall om några minuter lämna hotellet för att åka mot flygplatsen.
Vår lediga dag i fredags spenderade vi i bussen. Restiden från Rhode Island blev exakt 22 timmar... Det var verkligen en skön känsla att få komma till ett bra hotell på fredagskvällen. Vi har bott på samma braiga hotell i dagarna 2.
Men nu hinner jag tyvärr inte skriva mer.
Må så gott alla bloggläsare

Syns i sommar
Peter

fredag 23 maj 2008

Jodå så att e…







Gigstället i onsdags var i en gammal kyrka vid namn Alter. En helschysst ställe. Giget gick bra förutom ljudet på scen. Undertecknad var nu en av dem drabbade. Hade kramp i högerfoten till slut för att man spelade för hårt som i sin tur berodde på inget ljud i monitorn.
Publiken var grym så det blev kul ändå.
Strax efter kl 00.00 var vi framme vid hotellet. Där väntade dusch och lite sömn.

Kl 06.00 igår torsdags morse (22 maj 2008) var det samling utanför vårt hotell i Pittsburg.
Resan skulle då gå mot Rhode Island, nära Boston. 620 miles eller 100 vanliga svenska härliga mil hade vi då framför oss. En ganska lång resa skulle man kunna säga och därför säger vi det.
Insläpp kl 19.00 och gigstart klockan 20.00. Vi skulle vara färdiga med soundcheck kl. 18.00.
Kl 17.00 hade vi ca 1 timma kvar. Klockan 18.00 hade vi åter en timma kvar.
Stressigt värre. Milt uttryckt. En del hysteriska utbrott präglade inresan mot spelstället. Det blir så när man är 12 personer på scen och alla skall ha speciella scenkläder, ljud, smink och allt annat.
Hur f** skulle vi hinna det på ingen tid alls?
När klockan var 19.50 kom vi så äntligen fram. Alla rusade in till scenen och började pilla med sina grejer. Arrangören flyttade fram gigtiden till kl. 21.00 istället.
Vi hann ställa upp, soundchecka och byta om på mindre än en timma… Ett svårslaget rekord.
Giget gick skitbra. Alla var väldigt nöjda och belåtna efteråt.
Efter gig blev det häng i en av barerna på stället och som senare avslutades i bussen.
Nu är klockan 08.00 amerikansk östkusttid och dagen heter fredag. Vi har nu åkt buss i snart 7 timmar och vi har kanske minst 8-10 timmar kvar. 140 mil skall vi åka totalt och målet är Cincinnati.
Tur för oss att vi är lediga ikväll…

/ Herr Häst

onsdag 21 maj 2008

Är bananerna fina idag då?






Nu ligger jag i min binge i vår turnébuss och bloggar. Bussen har 12 sängar och all annan bekvämlighet. Bara en sådan sak som trådlöst internet vilket innebär att jag bokstavligen bloggar från bussen.

Chauffören heter Dave och han har skägg. Har alltid velat ha helskägg så jag tycker han e cool :).
Igår tisdag (20 maj 2008) gigade vi i en nationalpark utanför Washington vid namn Wolf Trap. Giget var för särskilt inbjudna prominenta gäster. Vi spelade för dom som har donerat mycket pengar till parkverksamheten. Det var en ganska strikt publik men som ändå släppte loss efter ett tag. Giget gick utmärkt även om en del av oss hade problem med monitorljudet. Inga namn ingen glömd. För min egen del så hade jag kanonljud och kände mkt energi. Gött!
Efter giget var det "meet and greet". Det innebär att man få vara social med dem riktigt viktiga personerna. Ganska stelt och tråkigt i många fall. Men igår var det kul. Kanske tack vare champagnen i för sig :).
En av dem tunga inom Bushadministrationen var på plats och minglade. Secretary of the Interior Dirk Kempthorne. Typ ”Inrikesminister” med alla parker, reservat & naturtillgångar som ansvarsområde . Kul och träffa en sådan hög herre även om man inte diggar hans chef så mycket. Han sa att det är sådana som oss sprider fred…
Väl hemma på hotellet så blev det lite häng i frukostmatsalen.

Nu är vi på väg till Pittsburgh där vi skall spela ikväll. Onödigt vetande är att Pittsburgh möter Detroit i Stanley Cup final (ishockey alltså). Vi har hunnit med ett matstopp på denna 5 timmarsresa. Vi hamnade på en diner där galna servitriser skulle ha autografer hela tiden.

Väl mött till nästa gång
Matteus

tisdag 20 maj 2008

Abba wannabees på turné...






Mjau. Så låter min telefon när jag får ett sms och det fick jag precis innan denna skivelse. Där undrades det när bloggen kommer :) Arrival skall göra 3 nedslag i USA under året och denna resa på ca 1,5 vecka är den första.
Vi startade resan natten mellan lördag-söndag den 17 maj. Samling kl. 05.00 var det för den gbg-baserade musikerskaran på Landvetter. Vi mellanlandade i Amsterdam vid 08.00. Där blev det en skön 5 timmars väntan innan vi drog över Atlanten.
Klockan 15.00 (21.00 svensk tid) landade vi i Washington D.C. Rekordsnabb pass- och visumkontroll den här gången. Skönt! Vi hamnade till slut på vårt hotell i Vienna strax utanför D.C. För att försöka komma in i dygnsrytmen här så kämpade man mot alla sovmonster. Klockan 21.20 så blev man besegrad...
Dagen D är idag tisdag och vi skall göra vårt premiärgig senare ikväll. Vi skall giga i en nationalpark i närheten vid namn Wolf Trap.
Men vad hände igår måndag?
Jo då var det så att vi var helt lediga. Nästan hela gruppen drog då in till city för att få en glimt av dom berömda sevärdheterna. Bl.a. Vita huset, Lincoln memorial och Washington monument. Kul och se i verkligheten. Shopping blev det också för en del av oss. När dollarn är så låg gentemot vår fina krona så drabbas man lätt av shoppingdjävulen...
På kvällen blev det rockklubb för en del. Svenska Candlemass skulle spela. Undertecknad fick snällt stanna hemma. Dunderförkyld, ensam och trött... :) Enligt rapporter så slutade det med efterfest i bandbussen.
Ny blogg inom kort och då blir det bilder och reflektioner gällande premiärgiget och annat.
/ Peter