fredag 23 maj 2008

Jodå så att e…







Gigstället i onsdags var i en gammal kyrka vid namn Alter. En helschysst ställe. Giget gick bra förutom ljudet på scen. Undertecknad var nu en av dem drabbade. Hade kramp i högerfoten till slut för att man spelade för hårt som i sin tur berodde på inget ljud i monitorn.
Publiken var grym så det blev kul ändå.
Strax efter kl 00.00 var vi framme vid hotellet. Där väntade dusch och lite sömn.

Kl 06.00 igår torsdags morse (22 maj 2008) var det samling utanför vårt hotell i Pittsburg.
Resan skulle då gå mot Rhode Island, nära Boston. 620 miles eller 100 vanliga svenska härliga mil hade vi då framför oss. En ganska lång resa skulle man kunna säga och därför säger vi det.
Insläpp kl 19.00 och gigstart klockan 20.00. Vi skulle vara färdiga med soundcheck kl. 18.00.
Kl 17.00 hade vi ca 1 timma kvar. Klockan 18.00 hade vi åter en timma kvar.
Stressigt värre. Milt uttryckt. En del hysteriska utbrott präglade inresan mot spelstället. Det blir så när man är 12 personer på scen och alla skall ha speciella scenkläder, ljud, smink och allt annat.
Hur f** skulle vi hinna det på ingen tid alls?
När klockan var 19.50 kom vi så äntligen fram. Alla rusade in till scenen och började pilla med sina grejer. Arrangören flyttade fram gigtiden till kl. 21.00 istället.
Vi hann ställa upp, soundchecka och byta om på mindre än en timma… Ett svårslaget rekord.
Giget gick skitbra. Alla var väldigt nöjda och belåtna efteråt.
Efter gig blev det häng i en av barerna på stället och som senare avslutades i bussen.
Nu är klockan 08.00 amerikansk östkusttid och dagen heter fredag. Vi har nu åkt buss i snart 7 timmar och vi har kanske minst 8-10 timmar kvar. 140 mil skall vi åka totalt och målet är Cincinnati.
Tur för oss att vi är lediga ikväll…

/ Herr Häst

1 kommentar:

Unknown sa...

Det är så roligt att kunna följa vad ni gör! Grymt att du uppdaterar så ofta. Fortsätt blogga, det är kul läsning!! Stor kram åsa