Peters turnèblogg

lite best of...(från 2007...)

2009-03-18T17:18:00.000-07:00

Stora fall…

2009-02-18T20:04:00.000-08:00

Nu befinner vi oss i sluttampen på denna USA-turné. Idag är det onsdag och klockan har slagit 23.00 lokal tid (05.00 svensk). Vi har precis kommit hem från Niagarafallen. Vädret var inte på sitt bästa humör men det stoppade inte 10 av oss från att hyra bil och dra till fallen. Vi körde västerut ca 26 mil och efter lunch så kom vi så äntligen fram. Ett mäktigt skådespel väntade runt hörnet. Trots vinter och lågsäsong så var det en gedigen och minnesvärd upplevelse som vi fick erfara. Mäktigt!!!
Lite info om vad detta är egentligen: Niagarafallen är en grupp vattenfall (Amerikanska fallen, Bridal Veil Falls och Hästskofallen, känt i Kanada som Canadian Falls) i Niagarafloden i östra Nordamerika, på gränsen mellan USA och Kanada. Fallen ligger vid tvillingstäderna Niagara Falls, New York i delstaten New York och Niagara Falls, Ontario i provinsen Ontario. Bara så ni vet...

Vi är nu inne på vårt tredje lediga dygn här i Syracuse. Det börjar bli dags att summera denna resa. Mycket ledigt. Så. Då var det klart ☺.
En mer seriös summering är att det varit en trevlig turné med bra gig och med mycket friskis och svettis. En stor del i det trevliga beror mest på två nya sköna bekantskaper. Namnen på dessa herrar är Samuel (utljud) och Rob (monitor). När man tänker tillbaka på resan så har vi upplevt väldigt mycket. Allt ifrån att springa på Manhattan och gå på unika konserter till att sola vid poolen i Palm Springs till att se Niagara Fallen rejält påpälsade... Det är ordentliga kickar som man bär med sig.

I förbifarten så kan jag även nämna att det gamla klassiska kortspelet "skitgubbe" spelas överallt där det finns bord och stolar. Mycket prestige och heta känslor... ha ha.

På fredag kör vi sista giget och på lördag bär det hemåt. På söndag någon gång beräknas vi landa i Sverige. En sista blogg innan dess bör hinnas med.

Må väl så länge

Värmen borta…

2009-02-15T20:43:00.000-08:00

Då var Palm Springs och Sioux City avklarat. Nu sitter jag på ett flygplan mot NY. Klockan visar 17.00 och beräknas landa 19.20 lokal tid i New York. Men där slutar inte resan. Kl 21.35 flyger vi vidare mot Syracuse (i ett Dashplan!) som kommer bli vårt sista stopp (för evigt?) på denna pilkastningsturné. Vi är 6 ombord på detta plan. Resten landar i Syracuse när vi börjar flygningen från New York… Trött. Ja. Men vi överlever nog. Nu väntar en massa lediga dagar. Igen. På fredag spelar vi sista giget och då med Syracuse Symfonic Orchestra. Dom två sista gigen vi gjort har också innefattat symfoniorkestrar. Den i Palm Springs kräver nästan en egen blogg.
Som jag skrev i sista bloggen så fick man en dålig vibb från dirigenten när vi var på vårt ”meet and greet” party dagen innan gig. Man skall alltid gå på magkänslan. Så rätt man hade. Vi repade med orkestern dagen efter som planerat och det gick väl inte helt bra. Dirigenten vars namn jag inte kom ihåg hade inte alla hemma. Åldern tar ut sin rätt. 85 år var han. Hans tveksamma inräkningar, hans ”chansviftande” med dirigentpinnen och totala inkompetens gällande Abba repertoaren pajade hela giget. Nästan. När vi efter 3-4 låtar hört orkestern halvt om halvt komma in på rätt ställe tog vi tag i taktpinnen själva. Men skadan var redan skedd. Men det blev ändå ett otroligt uppskattat gig. Scenmästaren som jobbat där i 20 år hade aldrig tidigare upplevt något liknande bland denna publik som i ålder kunde uppskattas till den övre övre medelåldern.
Sen var det tillbaka till hotellet som gällde och några timmars sömn innan resan startade mot Sioux City. Denna lilla stad ligger i delstaten Iowa som finns att hittas i de nordliga breddgraderna av USA. En väldigt trist stad som kändes öde och tom. Och kallt var dt också! Vi spenderade en ledig dag här och det var i fredags. Två av oss passade då på och se Friday the 13th, dagen till ära. En riktig skitfilm men lite roligt ändå med bio i ”hemlandet”.
Gig dagen efter således. Lördagen den 14:e! Valentines Day… Det är en enormt stor högtid här. Efter som vi ”utlänningar” skall anamma så många saker från detta stora land så är det numera en stor helgdag hemma också. Lite för mycket kommersialisering för min smak. En blomma kan man väl unna sin käresta vilken dag som helst?
Dirigenten denna gång var nog inte ens 35 år. Men oj vad bra han var. Allting är ju bra i jämförelse med gammelsmurfen. Min pappa hade säkerligen gjort ett bättre jobb än honom. Men nu kändes det på riktigt igen. Ett nästan utsålt konserthus och stående ovationer efter sista extranumret. Härligt!
Efter den brukliga maten (pizza som vanligt) så blev det samling på en krog i närheten.
Kl 02.30 släckte jag lampan inför resdagen som vi nu är inne på.
Vi flyger mot Syracuse (som jag redan nämnt) som ligger i delstaten New York. Som sagt så väntar lediga dagar ända fram till fredagen då vi avslutar denna turné. På onsdag har jag bokat bil. Då åker jag och några få utvalda mot Niagara fallen… På lördag bär det hemåt för träff med nära och kära… Och ett lite mer normalt liv. Om man nu kan ha det som kringresande gycklare.

Hej och hå nu kan grisen gå

Sol och värme....

2009-02-11T07:38:00.000-08:00

Äntligen lite värme.. Skriver detta i en hotellsäng i Palm Springs i Kalifornien. Uret här säger 20.35 men datorn som har svensk tid säger 05.35. 9 timmars diff helt enkelt. Vi har precis varit på en “meet and greet” bland rika pensionärer här Coachella Valley som hela området kallas. Bland städer som finns på rad här, förutom Palm Springs, är Palm Desert, Indian Wells (känd för stor tennisturnering), Cathedral City, Coachella, Desert Hot Springs, La Quinta, och Rancho Mirage. Många gamla Hollywood stjärnor har tillbringat mkt tid här. Bing Crosby, John Wayne, Frank Sinatra, Dean Martin för att nämna några, har alla haft sommarställe här.
En “meet and greet”-samling är för sponsorer som gått in med pengar och som gjort att vi kunnat komma hit. Bra för oss såklart men så in i bombens ytligt bara. Många av dom rikaste rikaste här i Plam Desert fanns på plats. Denna gång i ett exklusivt galleri med snittar, vin och torra tal.
Vi flög in igår måndag från New York. En resa som totalt tog 13 timmar med mellanlandning och transfer. Hur är det möjligt? Vad hander om man flyger söderut från Göteborg I nära 6 timmar? Det tog 8 timmar att flyga över Atlanten. Detta land är stort.
Giget på Staten Island gick som brukligt bra. En stor skillnad från föregående gig pga närheten och den lilla scenen vi hade. Nu var det en gigantisk teater där man knappt såg publiken. Men det gick bra och det var väldigt uppskattat. Dagen efter var det samling 12.30 I repan för resan mot Palm Springs. Idag har vi varit helt lediga förutom den lilla samlingen. En del av oss drog vidare till LA tidigt idag (ligger ca 2 timmar härifrån). Resten av oss stannade och solade och allmänt softade. Imorgon är det spelning i Palm Desert med symfoniorkester. Dirigenten som vi träffade i gallerian är 85 år och världens torrboll. Det kan bli en låååång dag imorgon.

Hej hej

Gig 3 och 4 och snart femte…

2009-02-08T14:06:00.000-08:00

I skrivandets stund sitter jag i en jättefin teater på Staten Island, sydöst om Manhattan. Man kan ta en båt härifrån till Manhattan,. Den tar ca 20 min enligt uppgift.. En fin vy mötte en nere vid färjorna. Och… Våren har kommit! + 10 ute.
När jag lämnade er förra gången så var vi på väg mot vårt tredje gig. Vi bodde på samma hotell som när vi drog till Manhattan, dvs i New Jersey. Giget i fredags var i en mindre förort kallad Rahway. Spelstället var en fin gammal teaterlokal med plats för 1300 personer. Detta gig fick vi nöja oss med ett trumset. Giget gick ändå alldeles utmärkt. Inga missar denna gången. Man märker att Mama Mia filmen varit (är) populär. Detta grundar jag på publikens alltmer föryngrade ålder. Nästintill fullsatt var det denna kväll.
Efter gig så drog jag och slagverkaren till en lokal krog. Alltid kul med lokala ställen för det blir lite mer på riktigt då. En färgad snubbe som fått lite för mkt innanför västen kallade mig ”dog” med ordet Hey framför. Jag försökte förklara att häst är nog mer rätt… Inte då. Det var inte läge om ni förstår.
När väl fronten hade signat klart så kunde vi lämna denna lilla håla för färd mot hotellet. På bussen kom undertecknad på att min mobil inte fanns i min ägo längre. Då hade vi åkt en bra stund så vända var inte läge. Turen fanns sig dagen efter då vår turnéledare lokaliserat telefonen. Tom som upphittaren hette erbjöd sig att köra hela vägen från spelstället till vårt hotell med den… Glädje!
En kvart försenade som kom vi då iväg. Nu är vi alltså inne på lördagens bravader. Vi åkte ca 2,5 timme och hamnade då i Ridgefield. Spelstället var en liten teater med plats för 500 personer. Kul med liten scen. Många storheter hade spelat på denna anrika teater. Senare i vår skulle George Clinton med Parlament/Funkadelic spela här. WOW! Vi hittade en rider som tillhörde gänget. Många krav...
Giget gick... väldigt bra. Det var överfullt och det tog inte en takt förrän folk reste sig från stolarna. I sista låten på extranumren kom mängder med barn upp på scen… En kul avslutning.

Men som sagt så är vi nu i Staten Island och på St. George Theatre. En kyrkliknade teater som uppfördes 1928. Vi väntar nu på soundcheck. Det börjar bli ont om tid. Gig är om 2 timmar.
Imorgon flyger vi ner till Kaliforniien och Palm Springs… Ner till VÄRMEN!!!
Tack och förlåt

USA 2009 Del 2

2009-02-06T09:35:00.001-08:00

Ber om ursäkt för att denna blogg inte uppdateras lika ofta som förr. Anledningen är brist på tid. Just i detta nu så är vi på hotell i New Jersey. Detta innebär att vi är nära Manhattan New York så det borde förklara en del.
Dom senaste 2 dagarna har vi spenderat så mycket tid vi bara kunnat på Manhattan. Men som brukligt så tar vi det från där jag slutade sist.
Efter Toledo vistelsen skulle vi åka långväga med buss, nära 70 mil. Resan startade kl 09.00 på morgonen och 19.30 var vi framme vi vårt 2:a stopp på denna turné. Bethesda i Maryland. Denna lilla stad med 35 000 invånare är en förort till Washington D.C. En stad för det övre skiktet skulle man kunna säga. Många ambassadörfamiljer bor här.
Gig var det inte förrän dagen efter så lite gym och mat i hotellrestaurangen fick hinnas med istället.
Dagen efter så var det så dags för gig. Stället hette Strathmore Music Center med plats för 1 800 st. Till min stora förvåning så fanns det 2 trumset även denna gång. Vi har aldrig varit nära att få två trumset tidigare men nu hade vi fått 2 kit 2 ggr i rad… Stället var enormt fint. Ett större konserthus som har 4 år på nacken.
Eftersom Roger inte mådde så bra så riggade jag båda kiten. Soundcheck gick utmärkt och maten var grym. Så vad kunde gå fel? Inte så mkt förutom att undertecknad fick totalt hjärnsläpp i 2:a set. Farligt när man kommer in i rutinlunken… ☺
Publiken var väldigt glada och det tog inte många låtar förrän många hade rest sig från stolarna.
Eftersom många av oss inte har kommit in i dygnsrytmen ännu så var det god natt när vi kom tillbaka till hotellet. Då var klockan bara 00.00 (06.00 svensk tid).
Onsdagen den 4:e februari eller dagen efter om man så vill så var det dags för avfärd mot New York City! Vi skulle bo nära Newark flygplats dvs. i New Jersey. Vi ankom till hotellet 15.15 och 17.00 satt många på ett pendeltåg mot Manhattan. Kallt och kallt och kallt… Shit var kallt det var. -17 hörde man någon säga. Kan säkert stämma i den iskalla vinden som fanns där. Men vad gör det?
Några i gänget var first timers så en liten gångtur upp mot Times Square blev det. Vi hade bestämt oss för att gå och lyssna på lite skön jazz. Stället vi siktade på denna gång var Jazz Standard. Den låg på 27:e mellan park och lex om det säger någon något.
Kvällen akt var Joey Calderazzo med Jeff ”tain” Watts på trummor… En stor händelse för undertecknad. Konserten var enastående. Stället var grymt. Maten var super… En mycket lyckad kväll so far. Efter detta begav vi oss ut mot Village. Vi hamnade tillslut på Fat Cat. Ett ställe med live jazz och pingisbord (!), biljard, schack m.m. (Jag vann pingisen ☺)
Vi åkte tillbaka vid 01.00 mot hotellet. Vi skulle ju snart åka in igen…

Torsdagen den 5 februari
Kl 11.00 åkte vi in mot Manhattan denna dag. Vi kom inte hem förrän strax efter 02.00 denna kväll. Kallt var det även denna dag. Vi började längst ner på Manhattan, Battery Park, och sen tog vi oss upp mot Ground Zero och forsatte vår vandring längs med Broadway med avstickare in mot Chinatown och Little Italy. Runt 18.00 kom vi till Times Square. Klockan 21.00 skulle vi gå på jazzkonsert igen. Village Vanguard Orchestra väntade.
Vi hann faktiskt åka upp i Empire State building också. En enorm upplevelse för ögat. Jag hade bara varit uppe när det varit varit ljust men det var lika bedårande och mäktigt när det var mörkt.
Konserten på Village Vanguard var också grym. Ett storband med anor från 60-talet. Då startade trumpetaren Thad Jones tillsammans med trummisen Mel Lewis detta band. Dom huserade just här då också, på anrika Village Vanguard.
Otroligt bra och tight storband med enastående solister. Kul att få uppleva det på plats. Det blir på riktigt…
Nu har jag kramp efter allt skrivande. Om en timme så lämnar vi hotellet för färd mot gig nr. 3.
Hej hej

USA turné JAN-FEB 2009

2009-02-01T21:17:00.000-08:00

Då var man tillbaka i USA igen. Nu har Obama vunnit och landet i fråga är helt förändrat.. Nja.. Inte än i varje fall. Idag är det söndag och några av oss har varit på en sportbar och kollat på NFL finalen, även kallad SUPER BOWL. Det är det största evenemanget här i USA. Från att inte ha haft någon som helst koll på spelet/tjusningen slutade det med mycket inlevelse, förståelse och många högljudda tillrop på framförallt nederlagstippade Arizona Cardinals. En hejarklack på.. på.. typ mig själv… Får nog tar det från början.
Idag är det som sagt söndag men vi anlände redan i torsdags. Staden vi bott och bor i heter Toledo och ligger i delstaten Ohio, ca 15 mil söder om Detroit. Nära 300 000 st bor det här. Kallt har det varit. - 17 hade vi igår lördag. Men jag tror det är mycket kallare pga alla vindar som kommer ner från Kanada. Inget shortsväder hur som helst.
Fredagen ägnades åt shopping och vila. För min del så var det mkt vila pga en förkylning modell jobbigt lång. På kvällen blev det jazzklubb för stora delar av gruppen. Ett schysst litet hak som hette Murphy´s jazz place med en jazztrio spelandes helt utan backtracks... :) Gruppen var ok men basisten var helt kass.
Lördagen var dagen med stort D. Premiärgig med Toledo Symphony Ochestra i Stranahan Theatre i Toledo…
Giget var uppdelat i 2 set och med oss i gruppen fanns originaltrummis Roger Palm. På scen fanns även 2 trumset vilket gjorde det hela mkt roligare.
En fullsatt publik på ca 2 800 människor levde sig med och det gjorde vi också. En mycket lyckat turnéstart!
Tillbaka till söndagen och dess händelserika händelse.
Idag var dagen som jag äntligen kunde förklara mig frisk. Nästan. Ett pass på gymmet blev det som belöning. Runt 18.00 hade vi bestämt träff på en sportbar i närheten. Super Bowl mellan Pittsburgh Steelers och Arizona Cardinals stod inför dörren. Cardinals är laget som förvånat många med att gå till final. Super Bowl är den amerikanska fotbollens final final och avgörs under en enda kväll. Efter att ha sett mängder med "inför-reportage" på tv så slog mitt hjärta lite extra för underdogen The Cardinals. Vilken spännande tillställning det blev…. Toledo är en stad med många Pittsburghanhängare och det gjorde det hela mkt roligare. Att hålla på laget som ingen annan håller på menar jag… :)
Man spelar 4 x 15 minuter. Otroligt många spelavbrott för reklam och så jävla amerikanskt i allmänhet. Fyrverkerier, storslagna artister, mängder med folk och bl.a bl.a… Bruce stod för pausunderhållningen. Det var som om han hade spelat 3 timmar och var inne på extranumren.. Fyrverkerier i alla slut och trummis Max kompisar från Conan på blås… Väldigt mkt USA men (ändå) så bra.
I sista kvarten ledde favoritlaget Pittsburgh Steelers med 17-7. Arizona Cardinals kom dock igen…
Med 2,5 min kvar ledde The Cardinals för första gången med siffrorna 23-20. Med 50 sek kvar gjorde Pittsburgh touchdown och vann hela skiten med 27-23 till allas glädje. Utom mig då förstås. En liten film på deras avgörande touchdown finns lite längre ner.
Jag låg nog inte så bra till med tanke mina glädjeskrik till the Cardinals fördel så det var väl tur trots allt.

På det stora hela så var det en kul kväll med en sport i fokus som jag aldrig förstått mig på fram till nu. Jag förstår mer tjusningen med sporten men framhåller ändå hockey och fotboll som dom 2 enda riktiga sporterna ☺
Imorgon måndag skall vi resa 70 mil med buss. New York trakten är det som gäller. På torsdag har vi en ledig dag. Big Apple here we come.
Vi hörs snart igen

Irland...

2008-12-10T06:44:00.000-08:00

Från det ena till det andra... Nu befinner jag mig i Derry på Irland. En liten historisk stad som ligger ca 3 timmar med bil från Dublin. Ca. 35 000 människor bor det här. Vi skall spela här ikväll och imorgon blir det Belfast. Och sen hem. Det kallar man en riktig turné...

Det roligaste som hänt är även det största som hänt. Sprang på Mr. Herbie Hancock på Landvetter flygplats igår tisdag... Behöver inte säga mer..

Har hela tiden trott at vi skulle åka samma dag som vi skulle spela dvs. idag onsdag men så var det inte. Det ställde till det för mig men nu är man trots allt på plats. Derry är kanske mest känd via U2 låten Sunday bloody sunday. Den handlar om en tragisk händelse som ägde rum här i Derry 1972. 14 obeväpnade män och pojkar sköts då ihjäl av brittiska soldater i samband med en demonstration.

Hej hej

Miniturné Europa (allt i ett)

2008-11-21T13:38:00.000-08:00

Miniturné Europa…
Igår så var det wake up call kl. 04.30 hemma i lägenheten. Vi skulle träffas på Landvetter 05.00 för flygning mot München. Där skulle vi bli hämtade av 2 minibussar för vidare färd mot Sloveniens huvudstad Ljubljana och gig samma kväll. Kl 12.00 landade vi i München. Vi mellanlandade i Amsterdam först om någon undrar om det tar så många timmar att flyga från goa götet till München.
Kurt med kollega körde oss vidare mot slutmålet. Härliga 40 mil var avverkade när vi kom fram till venuet. Då var klockan nära fem på eftermiddagen. 20.00 var det insläpp så det blev lite tajt med tid. Giget var helt galet bra. Publiken som var nära 1 800 till antalet var helt grymma. Så jävla kul och spela här nere. Efter lite påfyllning i cateringavdelningen (efter gig!) så var det äntligen färd mot hotellet. Ett femstjärnigt skulle det visa sig. Supertrevligt. En liten sängfösare blev det i hotellbaren trots rådande trötthet.
Dagen därefter skulle vi samlas vid lunch för transport mot Zagreb. En resa på 14 mil. Fram till lunch var det ledigt så jag gick ut på stan för att kika lite. Återigen så får man mkt positiva känslor när man vandrar omkring härnere. Mycket historia och själ blandas med västerländsk marknadskultur. Diggade verkligen staden. Lubljiana har ca 2 miljoner invånare. En stad som var nästintill helt skonad från förstörelse under kriget. Finns ett slott som man kan åka upp ifrån staden. Det provade man såklart. Där uppe hade man fin utsikt över hela staden. En livlig stad med en massa kulturmärken och med alperna som fond. Ett försök till en beskrivning av vad jag såg.
Nu sitter vi i bussen och har passerat gränskontrollerna till Kroatien. Nu väntar en ledig dag i Zagreb. Imorgon har vi gig i nyss nämnda stad.

Fortsättning följer…

Väl framme vid hotellet i Zagreb så gav sig ett par tappra själar ut på en löptur. Hotellet låg i utkanterna av staden så det var i riktning mot centrum som löpturen togs. Vi sprang så småningom längs med Donau som flyter igenom staden. Ett perfekt sätt att se omgivningarna.
Dagen till ära var helt ledig så det blev en skön och soft kväll. Morgonen därpå var gigdag . En del av oss åkte in till centrum på förmiddagen och andra senare. Efter kl 14.00 var det återsamling för alla på venuet. Boogaloo hette det. Fick lite rockklubbsfeeling. Backyard Babies skall spela här i nästa vecka.
Som vanligt så var det mycket teknikstrul så soundcheckandet drog ut på tiden.
Giget skulle börja vid 22.00 men pga. få åskådare så sköts det upp. 23.00 gick vi så på. Tyvärr så var antalet åskådare bara en bråkdel av vad vi är vana vid men det blev en grym spelning ändå. Den ringa publiken gav oss extra tändvätska på något underligt sätt.
Strax efter 01.00 var vi tillbaka på hotellet. Då var jag och många med mig helt slut. En härlig säng väntade då…
Kl 10.00 dagen efter var det samling i repan för avfärd mot Osijek. Det skulle vara en ledig dag och bara fronten skulle spela idag. Efter mycket om och men så bestämdes det att det skulle vara fullt band. Ett vanligt betalt gig helt enkelt. För alla…

Del 3:
Osijek spelningen var en att minnas. Vi spelade i en nerlagd biograf. En ruffig byggnad med ett stort rum och en liten scen men som just idag var utbyggd. När kompjonen kom till gigstället så var det bara och vända i dörren. Några få grejer var då uppställda och inget mixerbord fanns på plats. Men.. Ett helsikes massa ballonger låg över hela scenen…☺
Vi åkte tillbaka till hotellet och kunde då få lite tid på stan. Mkt trevlig stad. Det kändes som om det var vår i luften. Väl tillbaka så kunde vi så köra soundcheck. Eftersom det inte fanns någon loge fick vi åka tillbaka till hotellet för mat och omklädning efter all check. En fantastisk middag inmundigades på en närliggande restaurang.
Vi var försenade till gig pga. att vissa behövde extra tid till matsmältning och smink. När vi så skulle gå på så var det en kokande stämning bland den fullsatta publiken. Grym rockklubbsfeeling. En rolig och lyckad spelning blev det.
När vi så hade avslutat giget och kommit tillbaka till hotellet blev det en liten minisittning hos Björn wannaben. Dock inte så lång därför att avfärd mot Sofia (sista giget) var beslutad till

06.30. 70 mil skall då avverkas.

Del 4 och hem:
Resan var lååånnngggg och gränskontrollen till bulgarien var ett skämt. Åkte säkert igenom 4-5 kontroller innan vi kom igenom. Sen hade vi oturen att köra in i Sofia vid fel tidpunkt. Och sen förlorade vi en timme pga ny tidszon. Nära 12 timmar tog det oss. Publikinsläpp var egentligen satt till 18.30. Kl 19.00 började vi kolla utljud och alla monitorer.
Giget blev speciellt. Lite kaos i början men det tog sig och blev till ett bra gig. Det sitter ju numera i muskelminnet. Det var dessutom tv-inspelning och giget skall sändas vid nyår.
Kul att få spela för sofianer… Lite avvaktande i början men dom tog sig dom med. Våra 4:a frontstjärnor fick efter avslutat gig åka till en tv-studio där ännu mer tv skulle spelas in. En udda och kul upplevelse enligt nära källor.
Hoppas på en repris till Sofia med lite mer tid för check och rundtur i stan. 1,5 mille bor det här i alla fall. Sitter nu på rummet i Sofia Bulgarien. Wake up call om exakt 4 timmar…

Slutkläm:
Sitter nu på planet mot Göteborg och skriver. Kl 04.15 åkte vi från hotellet. I Sofia var planet försenat en timma. Vi skulle egentligen landat i Amsterdam 08.40 men landade nu 09.50. Kl 10.00 skulle planet lyfta mot Gbg. Vi stressade fram till vår nya gate där vi fick beskedet att vi kunde få åka med men utan vårt bagage. En del valde det alternativet (kl 15.00 skulle nästa plan lyfta). Detta strul innebar 30 minuters försening. Väl inne i planet så förklarade kaptenen att vi skulle få vänta 60 minuter till. Detta pga is på vingarna…

God natt
Ps. Hörs i december då det är Irland som gäller för denna utlandsblogg ds.

Japp. Där satt den!

2008-11-11T13:47:00.000-08:00

Då var Island avklarat också. En helt fantastisk publik var det. Med 2 600 st glada och högljudda islänningar i Vodafonehallen så blev responsen total. Vi hade inte fått chansen till någon vila efter vår tidiga avfärd från Ljungby så vi undrade hur det skulle gå. Men med en sådan publik så kan det inte gå fel.
Efter gig var det käk och dryck innan avfärd mot hotellet. Kl 00.00 steg jag in på rummet. Samling blev det lite senare i repan för att därifrån ta oss in till Reykjavik city. Ett så kallat ”missförstånd” gjorde att jag blev ensam kvar. Stefan som hoppat in istället för Henke (med den äran) var killen som fixade in mig också. En kul och sen kväll. 05.00 kom en liten kärntrupp tillbaka på hotellet och då blev det frukost :).

Dagen efter var gigfri. Då var det fri verksamhet fram till kl 15.00 för att därefter åka mot The Blue Lagoon. Min fria verksamhet gick ut på att ta en tur in till stan. Jag fick en skön känsla för stan.

Kl 15.00 var det så dags för utflykt till den blå lagunen.
Den blå lagunen har blivit känd världen över för dess helande effekter på dem som badar där, speciellt de som har hudsjukdomar. Platsen uppstod av en olyckshändelse när kondenserad ånga pumpades in i ett lavafält i området. Lavafältet visade sig vattentätt och vatteninnehållet visade sig senare utmärkt för kurer och avslappning.

Det var en helt fantastisk upplevelse. 38-40 grader i vattnet och 0 grader i luften.

Senare på kvällen blev det middag på ett ställe i stan. Jag släckte ljuset kl 00.00.
Vi landade i Sverige på måndag eftermiddag.

En summering av denna lilla resa kan skrivas så här. Grymt! Island föll en helt i smaken. Det blir garanterat fler tripper hit…

Tills nästa gång… So Long!

Island...

2008-11-08T10:32:00.000-08:00

Just i detta nu sa skriver jag denna lilla blogg pa arenan dar vi spelar senare ikvall. Vi hade gig i Ljungby igar vilket resulterade i sent i sæng. 05.30 gick bussen mot Landvetter för vidare fard mot Island. ca 2-3 timmar har man sovit. Men det ar bara och bita ihop. Sa fort vi kom hit sa blev vi mycket val mottagna. Ett schema delades ut om vad vi skall gora har. Gig kl 21.00. Arenan heter Vodafone Höllur och tillhör handbollslaget Vallur. Var grej har har blivit valdigt upphasad pga finanskrisen. Vi ar typ den enda akt som inte bokats av efter krisens intagande har pa Island. Helt slutsalt ikvall: 2 500 st! Kul! Efter gig ar det samling pa ett innestælle hær i Rejkavik. Imorgon sa bar det av till The Blue Lagoon.
Wikipedia skriver:
"The Blue Lagoon (Icelandic: "Bláa Lónið") geothermal spa is one of the most visited attractions in Iceland. The steamy waters are part of a lava formation.
The warm waters are rich in minerals like silica and sulfur and bathing in the Blue Lagoon is reputed to help some people suffering from skin diseases such as psoriasis.[1] The water temperature in the bathing and swimming area of the lagoon averages 40 °C (104 °F)."

Det ser vi fram emot....

Ma sa gott

Moskva...

2008-11-06T06:37:00.000-08:00

Hemma från USA på torsdagskvällen och utresa mot Moskva tidig söndagsmorgon. Börjar glömma vilket land man befinner sig i :)
Vi flög från Landvetter med byte i Köpenhamn. Resan från våra danska grannar tog 2,5 timme. Vi flög med ett klassiskt flygbolag, Areoflott. Pga av namnet och att det är ryskt, framkallade en del oroskänslor hos några av oss. Helt i onödan naturligtvis.
Vi kom fram vid 19.00 Moskva tid (17.00 svensk tid). Datum för denna händelse var 2:e november 2008. På flygplatsen rådde allmänt kaos och när vi väl hade fått vårt bagage så fick vi stå utanför terminalen i 40 minuter och invänta transport. Vår chaufför kom helt enkelt inte fram i kaoset. Anna hette vår kontaktperson och hon mötte upp oss vid utgången. Det var hon som skulle se till så att vi fick bästa möjliga vistelse här i Moskva.
Efter mycket om och men så kom vi fram till hotellet. Det låg verkligen i utkanterna av Moskva. Med vakter överallt och högt staket runt om hela området. Hotellet var fint och stort. Lite öststatskänsla fick man trots det och serviceinriktningen bland personalen var under all kritik. En orsak var kommunikationsbrist. Engelska pratas inte av så många här.
3 nätter skulle vi stanna här. Gig var det dagen efter. En liten samling blev det i lobbybaren/restaurangen på kvällen. Gymet på hotellet var ett rum fyllt med skit. Världens minsta löpband och en cykel som knappt var brukbar.
Dagen efter, måndagen den 3:e november, var det lobbycall 13.00 för kompet. På väg in mot spelstället (som hette MIR concert hall) så såg man hur otroligt stort det är här i Moskva. Europas största stad med 10,5 miljoner invånare. Mäktigt med en massa historia och själ.
Allt gick smärtfritt och giget blev kul. Vi blev inropade 2 ggr och det var ett tag sedan det hände.
När vi anlände till hotellet efter giget så var det återigen lobbybaren som gällde. Enligt uppgift så jammades det på en flygel och en sax in på småtimmarna.
Dagen efter så var det gig på samma ställe så ingen soundcheck krävdes. Istället spenderade vi en heldag inne i Moskva. Vi gick och kollade in lite sevärdheter och köpte lite souvenirer. Återigen så fick man en känsla av mäktighet. Gillade vad jag såg. Mycket har hänt sen Gorbatjov införde Pejerstrojkai slutet av 80-talet. Det var då marknadsekonomi applicerades för första gången. Alla stora modekedjor och restauranger fanns utspridda här och allt annat som man hittar i vilken västerländsk världsmetropol som helst.
Röda torget var tyvärr avspärrat. Det var mängder av poliser och militärer utspridda utanför murarna som omgärdar torget. Inne vid torget ligger nämligen det ryska politiska nästet, Kreml. Det sas att Lybiens ledare Khadaffi var i stan. Ryktet sa att han tältade på Röda Torget.
Vi lät oss inte nedslås av detta utan vandrade runt hela torget utanför murarna. Otroligt stort!
Vi fick ändå se den kanske kändaste ryska byggnaden av alla; Vasilijkatedralen. Den med alla färgglada kupoler.
Giget på kvällen gick som väntat bra (vad annars) och kvällen slutade återigen i lobbybaren (var annars).
På onsdagen var det hemresa som gällde. Steg in i hemmet strax innan 23 på onsdagskvällen. Nu är det vända på kalsongerna för på fredag är det gig i Ljungby för att sen åka tidigt till Island på lördagsmorgonen.

TACK OCH FÖRLÅT

Summering av turné oktober 2008

2008-11-01T17:51:00.000-07:00

Sen jag skrev sist så har vi kommit hem till Sverige. Med en trasig dator, trasig klocka, borttappad mobil, kvarglömda kläder men med ett bra humör :)
Alla kom hem i torsdags (30:e oktober). Om man skall ta vid där förra bloggen slutade så hade vi en ledig dag med sola på strand, restaurangbesök och dans på salsaklubb i Puerto Rico. Datum för detta var fredagen den 24:e oktober.
På salsaklubben breakade (slog igenom på svenska) vår saxofonist för denna turné, den eminente Herr Olof Skoog. Han kom i samspråk med någon i salsabandet och det slutade med att han gick till hotellet och hämtade saxen :)
Dagen därefter, lördagen den 25:e oktober, åkte vi mot Florida. Vi landade lite försenade i Orlando och åkte därefter till ett hotell vid flygplatsen. Många av oss hade inte ätit på mååånggggaaaa timmar så uppskattningen i att äntligen vara framme vid hotellet var total. Finn och Arnold var tillbaka på sina platser från denna dag vilket var ett kärt återseende, åtminstone för mig som inte träffat herrarna på ett tag.
Dagen efter var det väckning kl 09.30 och då skulle en hyrd limousinbuss ta oss till Fort Pierce. En resa på 2,5 timme. Fort Pierce var ett litet samhälle vid Indian River Lagoon, nära Atlanten. Fina små färgglada hus och båtar modell dyrare präglade denna stad. Tror det bodde många 60+:are här. Publiken som kom på giget på kvällen var definitivt över 60... Spelstället hette Sunrise Theatre och har anor från 1923.
I jämförelse med publiken i Panama och Puerto Rico så var den här lite lugnare... Men ett bra gig likväl!
Hotell hade vi utanför Fort Pierce och efter incheckning blev det häng på en mexikansk restaurang alldeles i närheten.
Dagen därpå (måndagen den 27:e oktober) åkte vi vidare mot Orlando och Walt Disney World. Vi checkade in vid Walt Disney´s Conorado Spring Resort... Långt namn. Och stort hotell.
Disney har sin originalpark här i Orlando och det är världens största nöjesparksområde.
Måndagen ägnades åt en lång soundcheck och gig blev det dagen efter. Fram till gig hade vi ledigt. 4:a av oss fick då gratisbiljetter till en av nöjesparkerna. Det finns fyra här;

Magic Kingdom där arrangemangen omfattar bl.a. scener ur sagornas och disneyfilmernas värld, amerikanska historietablåer och naturmiljöer.
Epcot med framtidsvisioner och en världsutställning som f.n. omfattar 11 olika länder.
Disney-MGM Studios handlar om filmens värld och har några riktigt ruskiga attraktioner som Twilight Zone Tower of Terror och Rock'n'RollerCoaster.
Animal Kingdom är en djurpark (riktiga djur!) med Disneys speciella sinne för detaljer och överraskningar.

Vi valde Epcot och det var grymt att få uppleva. På kvällen blev det gig med en gigantisk skärm bakom oss. Ett kul gig! Det också! Igen!
Onsdagen var det hemresa. Vi åkte i fyra grupper där jag och Olof åkte hem sist. Vår färd startade 21.45 svensk tid. Kl 23 dagen efter kom jag hem i min lght... Ett ofrivilligt stopp i Paris på 5 timmar gjorde att resan tog alldeles för lång tid. Air France.... Blääähhh! Som tur var Olof med. Han gjorde ett mkt bra jobb som vikarie för den Herr Gidlund. Och trevlig är han också.
Imorgon söndag blir det vidare färd mot Moskva med Arrival. Ingen dator har jag ännu men skall nog kunna uppdatera bloggen trots allt. Blir Mac ägare på onsdag i nästa vecka!!!
Men innan vi slutar så kanske jag skall förklara några av bilderna ovan... Tidningsbilden är hämtad ur ett magasin som delades ut till festdeltagarna på giget på Disney World. Bilden föreställer ett tributeband från UK. Lite fel band... Peter och Loaf var en skylt som vår flygplats-chaufför höll upp. När fel kan gå riktigt fel...

HEJ HEJ

Puerto Rico...

2008-10-25T06:25:00.000-07:00

Nu är det lördag och vi skall åka om ett par timmar. Då är det Florida som gäller. Det har varit otroligt trevligt här i Puerto Rico. Giget i förrgår var på många sätt märkligt. Tekniken fungerade inte riktigt som den skulle men det blev ändå ett jäkligt kul gig. Otroligt kul att ha med Åke som originaltrummis. En fin herre som är världsmästare i socialt umgänge och sväng... Hoppas på fler ggr!!! Nu när vi åker mot Florida så joinar Finn gänget. Det kommer också bli trevligt.
Igår var den en helt ledig dag med beach, restaurangbesök och salsa klubb. En skitkul dag! Jag får berätta mer vid ett senare tillfälle.
Hej hej

Arrival oktober turné del 2…

2008-10-23T20:33:00.000-07:00

Ja då sitter man här igen… som en turnébloggare. Just nu på teatern i San Juan i Puerto Rico. Puerto Rico är en ö som på ett sätt tillhör USA men ändå inte… En känd semesterö är det i alla fall. På fritidsresor.se kan man läsa så här:
”Puerto Rico ligger i hjärtat av Karibiens ökedja, mellan Dominikanska republiken och Jungfruöarna. Hit söker sig inte minst många amerikaner för att få uppleva en guldkantad sol- och badsemester med tillgång till magnifika vita stränder, subtropiskt klimat och ett stort utbud av shopping, restauranger, vattensport och kvällsnöjen...”

Gruppen har varit ute på vägarna sen början av oktober. Belgrad, Texas och Los Angeles har varit spelplatserna för bandet. Jag själv har haft vik beroende på andra åtaganden. Jag joinade abborna i Panama City måndagen den 20:e oktober. Jag och sax-Olof, som också hakade på denna resa, anlände till Panama City kl 19.00 lokal tid (7 timmar bak från Sverige). Då hade vi rest i 18 timmar. Resan över denna gång var helt klart den smidigaste hittils. Landvetter-Amsterdam-Houston-Panama City var den exakta rutten. Väl framme på flygplatsen i Panama City så stötte vi ihop med Åke Sundqvist och hans sambo Anna-Lotta Larsson. Åke skulle denna lilla turné agera originalmusiker. Åke spelade live och på plattor med Abba från 1979-1981 bl.a. på Abba´s enda Nordamerika-turné. Det var ett lite lätt besviket par som jag och Olof stötte på. Dom hade förlorat sitt bagage någonstans på vägen till Panama. Efter en del krångel åkte vi 4 tillsammans (utan bagage) med Pablo och William till hotellet i Panama City. De sistnämnda var våra ”reseledare” och babysitters i Panama... Vilket dessa 2 herrar gjorde med den äran!

En och en halv timme senare kom resten av gänget till hotellet. Gruppen hade åkt från LA 12 timmar (!) tidigare… Henke som åkt hem efter turné del 1 kom sist av alla. Då hade han rest nära 30 timmar från Kiev i Ukraina…
En liten stänkare tillsammans med gänget blev det i hotellbaren.

Jag vaknade alldeles för tidigt nästföljande dag (tisdag) och fann inget annat än att gå ner till gymmet. Konstigt att man kan må så bra efter en workout. Tröttheten var som bortblåst.
kl. 12 på tisdagen var det samling i lobbyn för färd mot gigplats. Stället låg inne i Panama City. Ca 1,5 miljoner bor det här. I hela Panama bor det 3 miljoner. Det är en oerhört stor smältdegel av människor i denna stad. Detta beroende på Panama kanalens uppbyggnad. 1903 påbörjades arbetet och det lockade hit arbetare från hela världen. Jo då så att e…
Lokalen inhyste platser för nära 2500 personer. Tempot i dessa varma sydländer är inte för snabbt vilket gjorde att soundchecken drog ut på tiden. Detta var inte gruppens fel utan dom inte alltför snabba teknikerna på plats…
Giget gick skitbra och publiken (2000 till antalet) var helt grymma. Riktigt kul att vara tillbaka!
Efter gig blev det partaj vid poolen på hotellet… dock inte för undertecknad som inte hittade sällskapet För er som undrar vad som hände med Åke och Anna-Lottas bagage som kom det till rätta under tisdagen...

Onsdag morgon vaknade man åter igen alldeles för tidigt. Men åter igen så provade jag samma grej som föregående dag och det funkade även idag…
På schemat denna dag stod utflykt kl 12.00 till Panama kanalen. Avresa från hotellet mot Puerto Rico var satt till 16.30.
Det var en spännande tur att få se kanalen på nära håll. Den består av 3 gigantiska slussar och en av världens största konstgjorda sjöar. Vi hamnade vid en av slussarna som kallades Miraflowers. Där käkade vi och fick en rundtur. Kanalen började byggas av fransmän 1880. Men efter 20 år och ca 30 000 förlorade män och kvinnor så gav man upp. Sjukdomar tog 90 % av människorna. 1903 köpte USA projektet och färdigställde kanalen på 10 år. Först 1999 kom den att ägas av Panama.
Mycket intressant var det i alla fall.
Kl 19.10 lyfte planet mot Puerto Rico. Vid incheckningen kunde jag inte hitta min telefon. Pablo och William lokaliserade den i en av våra transportbilar. Det fanns ingen tid för dom att hinna fram med den till flygplatsen utan den är nu skickad. Imorgon väntas den fina telefonen till mitt hotell här i Puerto Rico. Hotellet ligger i Old San Juan. En äldre del av Puerto Rico som 1984 hamnade på världsarvslistan. Mkt barer och restauranger finns men dock inga stränder. Imorgon skall vi åka till en strand 15 min från hotellet.

På återseende
Peter

What happens in Vegas…

2008-07-27T17:44:00.001-07:00

Mina damer och herrar. Nu är sista giget gjort och man sitter lite sliten (blev väldigt sent igår…) och bloggar. Har precis sett nya Batman filmen här. Låg vid poolen innan idag men klarade en timme. Så in helsikes varmt är det. 45 grader tror jag någon sa…
Klockan är strax 17.00 och en del av oss skall snart åka in till strippen igen för att denna gång var mer turister. Igår efter spelningen, den sista på denna turné, så åkte ca 10 personer från gruppen till citykärnan. Men vi kom inte så långt. The Luxor blev det första och enda stoppet… The Luxor ligger mitt vid den klassiska The Strip. Det ser ut som en pyramid på utsidan och har hissar som åker längs med väggarna likt en kabinbana. Stället kännetecknas av ett strålkastarljus modell starkt som finns på pyramidtoppen. Den är riktad rakt upp och det sägs att astronauterna kan se denna stråle från rymden. Tur att man tänkte på miljön och släckte badrumsljuset innan man gick ut för kvällen J
En galen kväll blev det på många sätt. En del blev lite överförfriskade men det kändes som att det hörde till.
Giget som vi gjorde innan på kvällen var sista på denna tur. Det kändes verkligen som att vi slutade med flaggan i topp. Helt enkelt en mkt lyckad spelning med champagne som belöning.
Imorgon måndag är det lobbycall 06.30 och vi beräknas landa i Sverige 11.30 (Swedish time) på tisdag. Men nu måste jag skynda mig. The Strip väntar. Som vanligt så är jag sen…

Hej så länge och tack för denna gång
Peter

Röda klippor...

2008-07-27T17:39:00.000-07:00

I skrivandets stund så har det blivit lördag och vi befinner oss på Cannery Casino and Hotel Las Vegas. Här är det 43 grader varmt (puhhh!) och snart dags för sista giget på denna turné. Cannery ligger i North Las Vegas och vi är ca 20-25 minuter med bil från den berömda ”strippen” (The Strip).
7 av oss bestämde igår att bussresandet tog väl mkt på krafterna och köpte själva flygbiljetter från Denver till Las Vegas. Gänget som åkte buss fick dra direkt efter spelningen i Denver. Resan för deras del tog 13 timmar och vår resa startade kl 12.00 idag lördag. Flygturen tog 1,5 timme… I och med att vi valde att åka flyg så blev det mkt mer space i bussen och på sätt mer humanare för bussgruppen. Alla nöjda och glada. Det kändes fantastiskt skönt och en nödvändighet att få åka tillbaka till Denver hotellet efter den mkt roliga Red Rocks spelningen. Jag och en del andra har ett fulltecknat schema när vi kommer hem och det att både kropp och knopp gav tydliga signaler på trötthet var skäl nog till flygresan.
Nog om detta. Red Rocks…
Vilket ställe det är. Det är svårt att försöka skriva om själva upplevelsen och triggen att få spela där. Kanske som att vinna vm-guld eller nåt… J Tror att det var nära 7000-8000 på plats och alla kunde sin Abba. Helt galet. Fick gåshund både en, två och tre gånger.
Efter sovmorgonen i Denver så landade vi kl. 14.30 i Las Vegas. Pacific time gäller här. 9 timmar bak från Sverige…
Vid hade en chaufför som stod och väntade på oss vid utgången. Man ramlade nästan omkull pga den stekheta luften. Mike som chauffören hette (tror jag) berättade om Las Vegas under färden mot spelstället. 1985 hade han flyttat dit och då bodde det bara 180 000 där. Nu 2008 så är siffran uppe i nära 3 miljoner. Las Vegas är sedan många år tillbaka ohotad etta som mesta tillväxt stad.
Giget och vårt boende för dessa sista 2 dagar var på samma ställe. Skönt. Efter vårt sista gig här så planeras det en tur till ”strippen”

Nedräkning

2008-07-25T15:09:00.000-07:00

Orem Utah var spelplats för gänget idag torsdag. Nu ligger jag i min binge i turnébussen på väg mot Denver Colorado. Trött är man. Ett par skitgubbar har det också hunnit bli innan min sovplats intogs av undertecknad.
Vi var framme vi 15.00 tiden i Orem. Miljön som finns här är häpnadsväckande. Stora berg omger staden som också är en mindre skidort på vintern. Bergen ser ut som filmkulisser mot den lilla staden. Idag när vi intog scen å var temperaturen uppe på 41 grader. Lite varmt… På andra sidan berget som vi ser från stan ligger staden Sundance. Kanske mest känd för sin filmfestival. Onödigt vetande är att en av iniativtagarna till festivalen är Robert Redford. Sundance är också en skidort på vintern. Skidabstinensen gör så åter påmind…
En smidig soundcheck i jämförelse blev det och ett närliggande utomhusbad fick agera tvättplats och avkylningsplats. Vi hade inget hotell denna dag för vi skulle åka overnight mot Denver efter gig.
Gigstället hette Shell Outdoor Theatre och var en minimodell av Red Rocks där vi spelar imorgon. Minst ett par tusen var på plats. Härlig och galen stämning. Min otur gällande hihat stativ förföljer mig. Kedjan som man använder för att frambringa det så välbekanta discosoundet med hihatlocken gick av efter en takt i första låten. Efter hand när crewet kom på att något var fel (Mats hjälpte mig som vanligt) så lyckades dem tejpa ihop kedjan. Ingen optimal lösning men bättre än ingenting alls.
Det märktes att vi varit här ett tag nu. Lite svårt med energin och koncentrationen men ett bra gig ändå. Imorgon är det giget med stort G och det som vi alla väntat på. Red Rocks Amphietheater i Denver Colorado. Nästsista giget på denna turné. Kan höstens succéspelning upprepas månne? Då var det nära 10 000 personer på plats (sen tidigare blogg).
Till dess God Natt

Slutet gott allting gott...nästan

2008-07-25T15:01:00.000-07:00

Nu är klockan 08.30 och jag ligger i bussen och skriver detta. Brist på internet just nu gör att denna blogg får publiceras när vi kommer fram. Nu åker vi nämligen mot Orem Utah. En resa på 62 mil.
Det var en resa att minnas igår och även ett gig att minnas. För att ta vid där jag slutade igår så kommer vi äntligen fram såsmåningom. När vi körde in i Beaver Creek efter 12 timmar i buss utan Ac så var det som om vi körde in i en fantasistad. Staden eller snarare byn har bara 25 år på nacken och är en skidresort för de välställda. Det syntes även på byggnaderna och inte minst spelstället. Den ligger bara 1,5 mil från Vail och 2 timmar med bil från Aspen. Byn låg på nära 2 600 meter över havet. Det kändes vill man säga. Innan gig fick delar av oss ta syrgas. Eftersom resan blivit längre än vad som var planerat så blev det lite av en panikartad soundcheck. Spelstället hette och hade plats för nära 450 personer. Grymt fint och bra uppstyrt. Men. Monitorteknikern var som han var och jag (och många med mig) hade det sämsta monitorljudet hittills. Det var bra förutsättningar med grymt pa och en dyrare variant av Midas som monitorbord men killen som stod där hade nog inte alla hemma. Nåväl.
Trötthet i kombination med lång resa och hög höjd gjorde att man var groggy. Det var en arbetsseger och den så normalt stiffa publiken var med på noterna. Efter sista extranumret höll jag på och svimma.
Hotellet hette The Charter och dit anlände vi strax innan 23.00. Då bestämde sig några att trotsa trötthet och kika lite på stan. En lapp vid hotellingången visade en varning för björn J
Det kändes mkt speciellt att strosa omkring i stan. Fint men utan själ. Skidabstinensen som varit i tryggt förvar gjorde sig gällande. Vi hittade en öppen bar och den hette Cayote café. Där träffade vi en schweizisk bergshund vid namn Hance. En go liten rackare som bara var ett år men redan väldigt stor.
När vi väl kom fram till hotellet igen, denna gång för att lägga oss, så hittade vi ett pingisbord. Då var det kört. Så jäkla roligt. Många jämna matcher blev det och en del fula ord som följd. Det var absolut inte på skoj J
Vi får se vad som händer idag. Dave har fixat ac´n så nu kan man andas i bussen. Men det kommer nog kännas idag också. 8-9 timmar beräknas resan ta.
Hej hej

Spinal Tap

2008-07-23T17:07:00.000-07:00

(skrivet onsdag 23 juli kl 08.00)

Tisdag 08.00 var det väckningsdags. Då stod vårt ambulerande hem utanför hotellet. En turnébuss som på utsidan såg fin ut. Insidan såg fin ut också med trälamineringar och mindre parkettgolv. 3 sektioner finns det. Fösta delen är ett litet kök, soffor och ett mindre bord. I denna del finns även toaletten. 12 sängar finns det och dom finns placerade i mittsektionen. Den 3:e delen huserar en liten hörnsoffa som nu fick bli ett sovrum. Man kände sig lite sliten med all rätt efter lång resdag dagen innan. Det som gjorde sitt till också var sömnbrist. Nåväl. Skönt att komma vidare.
Vi var 15 personer som bordade bussen och det kändes att det var nog i högsta laget. Inte så mkt yta och spela på i en sådan här buss om man säger så. Nåväl…
Det var väldigt varmt i bussen och vi fick flashbacks från förra sommaren när ac´n gick sönder. Men efter 10 minuter så kom den igång. En traditionell skitgubbe spelades med blandat resultat.
1,5 timme in på färden mot nästa spelstad, Kirtland, så gick jag in i den tredje sektionen d.v.s. längst bak. Där satt ett gäng och samtalade. Klas som är vår nye tekniker låg till vänster om mig på soffan. I samma ögonblick som jag gick in så small det nåt så in i… samtidigt som Klas flög upp en halvmeter upp i luften. Ett däck hade exploderat… Det lät som en riktig pistolknall och alla var lite skärrade efteråt. Vi stannade till för att kolla hur stor skadan var (kolla bild till vänster).
Vi fick ett oväntat stopp således och vår plan att först checka in på hotellet innan gig skrotades.
Vi kom fram till spelstället, Isham Performing Center i Kirtland, 14.30. En schysst lokal med plats för ca 400 st.
Eftersom det var Klas första gig så gick Henke in som medhjälpare. Och som det behövdes. De ansvariga för ljudanläggningen visades vara tomtar. Henke fick ta hand om all monitorcheck. Det hade kopplats fel och en del lådor lät spräckta. För att citera en hur illa det var: ”Vilket jävla skit pa”. Efter mkt slit från Klas och Henke så kunde vi börja soundchecka vid 17.30. Kl. 19.00 var giget satt till men drogs ut till 19.20. Ett ok gig med tanke på förutsättningarna. Mest kanske tack vare den underbara publiken som var helt tokiga. Det märktes även efteråt när fronten skulle signera. 1,5 timme fick dem skriva autografer. Henke hade denna dag 3 gig skulle man kunna säga och tur är det för utan honom hade vi inte kunnat spela.
Chauffören Dave med valrossmustasch var snäll nog och körde två vändor till hotellet. Det blev en återsamling som så ofta i hotellbaren. Efter undertecknad hade lagt sig så var det ett par amerikanska gäster som hade insisterat på att killarna skulle få prova deras Harleys. Enligt uppgift så var det en upplevelse.
Idag onsdag var det väckning kl. 04.30 för vidare färd mot Beaver Creek Colorado. Det var en varm buss man kom in i och varmare har det blivit. Ac´n och luftkonditioneringen funkar inte. Svårt att andas när man ligger i sängen och följdaktningen väldigt svårt att sova. Historien upprepar sig... Jag gick upp efter att ha slocknat ett par timmar och möttes av den underbart vackra Coloradonaturen. Som på ett vykort…
Chauffören hade strax innan fått stanna ett tag pga. överhettning. Lite Spinal Tap över allt helt enkelt J.

Spinal Tap del 2
(skrivet samma dag kl. 16.26)
Nu börjar det bli väldigt psykiskt påfrestande. Ingen ac´n och ingen luft. Vi har ca en timme kvar till gigplats som är Beaver Creek Colorado. Kl. 20.00 skall vi stå på scen och göra det brukar göra; ett bra gig! Men man undrar när reaktionen kommer efter denna förjävliga resa. Imorgon skall vi resa något kortare, 62 mil, till Orem Utah och jag tror vi kommer behöva åka väldigt tidigt imorgon bitti. I en buss utan ac…
Dagen därefter (natten mellan fredag och lördag) så kommer en resa från Orem till Denver och den ligger på 75 mil. Det blir nog resa direkt efter gig. Sen är tanken att vi skall åka med samma buss direkt från Denver till Las Vegas. En resa på 120 mil och det med en och samma chaufför. Många inser nu att det är omöjligt rent praktiskt att hinna och inhumana i hela grejen. När vi gjort våra alpresor så har vi sträckkört 120 mil på 18 timmar.
Det får bli inrikesflyg helt enkelt. Mycket snack om resor men man vill aldrig mer uppleva det här. Inte ens djuren innan slakt kan ha det så här. Lite plåster på såren är naturen som är helt unik vacker.
Nå väl. Nu tänker vi på gig. Det skall bli… skönt och komma fram och andas igen.

forts. följer...

9 timmars resan...

2008-07-21T21:14:00.001-07:00

Sen förra bloggen daterad igår så har vi hunnit med sista giget på östsidan och rest 4 timmar med flyg västerut. Vi hamnade idag i Albuquerque som ligger i delstaten New Mexico. Väl framme så flyttades klockan tillbaka 2 timmar (8 timmar bak från Sverige). Staden är känt för sitt konstiga namn och… Tror bara att det var det. Över 800 000 st. bor här om någon är intresserad. Detta är bara ett pit stop. Imorgon kommer vår nightliner och skall ta oss till Kirtland som ligger 3,5 timme norrut.
Vår resa idag startade kl 05.00 i morse och efter nära 9 timmar var vi framme pigga och fräscha… Inte alls faktiskt. Eftersom det var tekniker Arnolds sista gig så blev det rätt sent i hotellbaren.
Venuet igår söndag hette The Music Hall och var en 100-årig gammal teater som idag drivs av en svensk operasångare som heter Björn Olsson. Döm av min förvåning när en kille nere logen plötsligt byter från sin amerikanska accent till att prata lite go västsvenska. Han hamnade i USA 1999 efter jobb runt om i Europa som operasångare. Kärleken var det som tog hit honom. Klyschigt :)
Staden hette Tarrytown och låg ca 45 minuter med bil från Manhattan och nära mäktiga Hudson River. Enligt uppgift så var det svindyrt att köpa boende här.
Som vanligt så var det extremt varmt och vi blev rätt sena. Mest beroende på en lång soundcheck och backline strul.
Publiken var dock grym och gav oss mkt energi som i sin tur bidrog till ett bra gig. Vi hann äta på en kinarestaurang som röstats fram som en av dom 100 bästa i hela USA. Anneli körde Rubiks Kub logen. Grym var hon!
Idag när vi väl kom fram så var det poolen direkt. Jäkligt varmt här också men en mkt torrare värme. Inte så mkt luftfuktighet som på östsidan. Vår kvarvarande agenda ser ut som följer:

tisdag: Kirtland New Mexico
onsdag: Beaver Creek Colorado
torsdag: Orem Utah
fredag: Denver Colorado (Red Rocks!)
lördag: Las Vegas
söndag: day off
måndag: Sverige

Väl Mött
Peter

Bada i havet...

2008-07-20T06:47:00.000-07:00

Idag är det söndag och igår spelade vi i den gamla kyrkan i det lilla strandsamhället Ocean Grove. Numera så kallas den inte en kyrka men för oss så heter den rätt och slätt kyrkan. Det korrekta namnet på stället är The Great Auditorium. En fascinerande syn. En gigantisk träbyggnad med anor från 1800-talet där taket ser ut som ett gigantiskt träskrov. Vi spelade där förra året också och då som nu var det mycket folk. Men det var en tuff dag med värmebölja (skall inte klaga på värmen :)) och en låååång soundcheck.
Jag, Henrik och Arnold åkte till "kyrkan" i förtid för att kolla grejer. Väl framme så hade backlinen ännu inte kommit på plats. Jag beslöt då att åter igen jogga längs strandpromenaden som jag gjorde förra året. En grym upplevelse men samtidigt jobbigt. Tror att temperaturen var uppe på 34 grader när jag sprang. Belöningen efter turen blev ett bad i havet där temperaturen var 16 grader. Härligt!
Efter den långa soundchecken & middagen så hade vi ca 1,5 timme innan gig. Då var man i praktiken helt färdig. Hur skulle det gå undrade många... Men som alltid med det här bandet så lyckades alla prestera på topp. Ett kul gig blev!
Nu ligger jag på hotellet i Tinton Falls och vi skall nu bege oss till Terrytown ca 45 minuter från New York. En spelning på "The Music Hall" väntar ikväll. Det blir sista giget på östkusten och sista giget för tekniker Arnold. En bekant till några i bandet tar vid bakom mixerbordet.
Så imorgon måndag bär det av mot New Mexico med flyg. Där väntar bl.a. gig i Denver och Las Vegas...Transportfordon mellan gigen blir en nightliner. Den längsta resan blir mellan fredag (Denver) och lördag (Las Vegas). En resa på 120 mil. Men med egna sängar så är det rena barnleken.

På återseende
Peter

1...2... 1, 2 ,3 , 4...

2008-07-18T22:07:00.000-07:00

Halvägs in på turnén så kan man stoltsera med sned rygg och slutkörda armar…
Vi tar det från början.
Igår torsdag så gigade vi på Veterans Park Amphitheater i Springfield. En utomhus arena (kallat venue på amerikanska) med plats för mellan 2 och tre tusen. 2 500 st. hade letat sig fram när Arrival från Sweden spelade. En kanon spelning med mycket svett, svett och svett.
Trots värmerekord för dagen så lyckades vi göra en urladdning som utmynnade i ett bra gig och en bra recension.
Efter gig så gick en liten grupp från gruppen till närmsta pub. Hög bas och kall dryck präglade den kvällen.
Undertecknad var en av dem första att bege sig hemåt. Kl 04.00 skulle ju vår Swebus Express avgå.
Jag vaknade i god tid men kände att läget var under kontroll och la mig igen för en sista vila. 04.10 ringde turnéledaren och undrade varför jag inte var på plats. Väl framme vid bussen så möttes jag av en spontan applåd…
Vi hade nu 80 mil att avverka. Chauffören lyckades köra dessa många mil på 9 timmar. Måste vara något slags rekord. Sovpositionerna i bussen varierade under färden. Den bästa som jag och slagverkar-Mats hittade var att sova på golvet med en handuk under sig.
Klockan 13.00 så anlände bussen till vårt hotell för dagen, Country Inn & Suite i Lehighton Pennsylvania. Då värkte varenda muskel i hela kroppen. Vi hade 1,5 timme på hotellet för vila, käk och dusch. För mig och min fitness allierade vän Andreas blev det istället en löptur på löpbandet. Låter kanske lite dumdristigt men faktum är att rygg och energi kom på plats igen.
Gigstället för dagen hette Penn´s Peak med plats för 1 600 betalande.
Ett venue helt i trä med underbar utsikt över Beltzville sjön och Appalacherna. Penn´s Peak har varit igång sedan 1999 och huserat artister som Kenny Rogers till Skid Row. Grymt bra ställe med bra PA, backline och käk. Pricken över i:et var ett basketbollspel som stod i logen (ungefär samma som det som står på Barbar i Göteborg). Det spelades mer än en gång med trötta armar som resultat. På bilden ser vi andra pristagaren. Det satt hårt inne men undertecknad lyckades slå han på bilden minuter innan gig. 32 poäng! Det höll sig även efter gig. Skam den som ger sig… Eller hur Henrik? :) Det bör sig sägas att Henrik tangerade min slutpoäng...

Nu sitter jag i tvättrummet på hotellet och tvättar. Vad gör man annars i ett tvättrum? :). Bloggar kanske… Jo då. Inget är normalt på denna turné. Imorgon väntar en favorit i repris nämligen träkyrkan i Ocean Grove. Så här skrev jag på min blogg 23 juli 2007:

"I förrgår spelade vi i Ocean Grove i New Jersey. Samhället låg precis vid havet med milslång sandstrand. Stället vi spelade på var en stor träbyggnad med plats för 5000 personer. Jag tror att det nästan var fullt. Det drivs mestadels kyrklig verksamhet i denna byggnad då samhället tillhör Metodistkyrkan. Byggnaden byggdes 1895 och är helt i trä. Norrmän och svenskar slängde upp huset på 3 månader.”

Med varma hälsningar Peter

Varmt utomhus...

2008-07-17T10:36:00.000-07:00

I skrivandets stund så sitter jag på hotell Marriott i Springfield. En stad med ca 65 000 invånare som ligger emellan Columbus och Cincinnati. Veckodagen heter torsdag och datum för denna dag är 17 juli. Vi kom igår från Milwaukee i vår alldeles egna Swebus Express. En resa på 400 miles. Miles, Fahrenheit, feet, yards etc. Allt e fel här J… För att bringa klarhet i miles frågan så är en mile ca 1,6 km. Vilket innebär att vi gjorde en resa på 640 km. Det tog oss ca 9 timmar. Väl framme så var klockan 18.00 Milwaukee tid men eftersom vi nu befinner oss i Eastern time area så var klockan 19.00. Så nu är det 6 timmar bak från Sverige som gäller.

Vi har varit spellediga sedan i söndags. Nu idag skall vi spela här i Springfield på Veterans Park Amphitheater. Ett utomhusställe som rymmer 3000 personer. Det blir nog ett hett gig dubbel bemärkelse. Idag är det nämligen värmerekord med ca 35 grader.
Jag vaknade ganska tidigt och begav mig då ut på en promenad. Efter ca 3 miles (4,8 km som alla vet nu…) så tog det stopp. Helt genomblött så vände jag om. Var helt slut när jag kom tillbaka till hotellet men en frukost fick fart på energin igen. Jag fick i alla fall se omgivningarna här i Springfield. Ingen vacker syn om man bortser från området runt hotellet som är fyllt med fontäner, blommor och träd. Har sett väldigt många igenslagna affärer, fabriker och hus. Det har nog varit en blomstrande industristad en gång i tiden. Det är en bisarr kontrast att se att Springfield erbjuder trådlöst internet över hela stan…

Sen förra bloggen så har vi haft två lediga dagar i Milwaukee. Planer på en massa utflykter lyckades i alla fall inte jag infria. Istället var det mkt pool, träning och god mat.
I måndags var hela gänget samlat på en skön restaurang vid floden som flyter igenom Milwaukee. Kvällen avslutades på en Irländsk pub som hette Moos.
Tisdagen följde helt måndagens schema med sol, bad, träning och god mat.
På förkvällen gick ett litet följe mot Water Street längs River Walk och hittade en ganska nyöppnad restaurang som hette Trinity. Whiskey rökt lax med tillhörande kall dryck blev det för mig.
Efter detta trevliga besök så begav vi oss mot Brady Street. Det var Henrik som mindes en skön bargata som inte låg så långt ifrån Water Street. Men det var lite längre än var han kom ihåg. Vi gick och gick och gick. Till slut så kom vi till ett underbart område med låg bebyggelse längs en stor gata. Vi hade kommit till Brady Street! Fullt med små mysiga barer och restauranger. Det tråkiga var att vi fann denna gata sista dan. Men nu har vi något att se fram emot. Om vi kommer hit igen vill säga.
Onsdagen var resdag som sagt. Igår kväll var det lite häng i restaurangen på hotellet och på ett lokalt ställe som hette Buffalo Wings.

Nu blir det lite löpning och en iskall dusch. Sen väntar soundcheck och gig kl. 20.00 ikväll (02.00 svensk tid). Skönt att det finns fitness rum på hotellen. Det är på tok för varmt att springa utomhus.
Det sägs att vi skall åka från hotellet kl 03.00 inatt… 500 miles (80 mil) väntar. Det lär bli en minnesvärd resa.

Väl Mött
Häst

Lite varmt på rummet...

2008-07-14T09:52:00.000-07:00

Ligger i sängen och bloggar. Vrider mitt huvud 90 grader åt vänster och ser att klockan blivit 08.30 här USA dvs. 15.30 hemma i Sweden. Lite svårt att hålla koll på vad det är för datum (och veckodag också för den delen). Datorns datumangivelse säger måndagen den 14 juli. Vi har nu 2 lediga dagar till vårt förfogande och skall tillbringa dessa dagar här i Milwaukee. På onsdag åker vi vidare.
AC´n på funkar inte som den skall så det är hyfsat varmt på rummet. Räddningen är en lånefläkt som vi fick låna efter tips från min bloggkonkurrent :). Kikar ut från hotellfönstret och ser att vädret är strålande. Idag planeras det lite utflykter. Det alldeles nyöppnade Harley Davidson museet (HD föddes här), ”båtsafari”, rundtur på ett bryggeri (bryggerihuvudstaden i USA) och bio är några av idéerna. En rätt mysig stad får man säga med 600 000 st invånare.

Vi har nu gigat klart på casinot. Totalt 4 gig blev det och som avlutades igår med ett matinégig. En kul spelning det också.
I förrgår (lördag) så var det kvällsgig. En livad lördagspublik var då på plats. Roligt gig det också.
Efter lördagsgiget så gick en mindre skara mot bardistrikten som ligger längs med en gata som heter Water Street. Det var väldigt mkt folk i omlopp och allmän stökig stämning. På mindre än 15 minuter så såg vi 2 polisingripanden på nära håll. Bl.a. en kille som var upprörd på en tjej och skulle ”prata” henne till rätta. Det tog ca 5 sekunder innan killen låg ner på asfalten och hade 5 alfahannar till poliser över sig. Dramatiskt och fascinerande på något underligt sätt. Kl 02.00 stängde allting. Vi blev rätt ställda när detta hände och vandrade då hemåt mot hotellet.
Igår så blev det pooljam och lite löpning. Senare på kvällen så käkade en del av oss på restaurang vid flodbanken. Det flyter en flod genom hela staden och det finns en s.k. River Walk där det ligger en massa matställen. God mat! En del gick till en bar som hette Safe-House. Ett ställe med Bond tema skulle man kunna säga. Jag gick dit efter restaurangbesöket vid River Walk. Stället låg väldigt osynligt nära Water Street. Jag gick in genom en dör vid en gränd. Väl inne så kom jag in i ett litet rum med låsta dörrar. En röst började plötsligt prata med mig och fråga om jag kunde lösenordet för att bli insläppt. Det hade jag ju ingen aning om så då fick jag en annan fråga. Frågan var om jag kunde sjunga en barnvisa med tillhörande dans. Det kunde jag ju. Pippi Långstrump fick det bli. Vad jag inte visste var att alla inne i baren kunde se vad jag gjorde på små tv-apparater…. .:)

Må så gott
Peter

Hej vad det går...

2008-07-12T07:09:00.001-07:00

Igår fredag vaknade undertecknad 07.00 USA tid. Nu är klockan 07.30. Yippie!! En halvtimme mer sömn! Med tanke på att man somnade en timme senare igår så har man ju förlorat… :)

Gig nr. 2 i ordningen ägde rum igår fredag den 11 juli. Ett jäkligt bra gig med mkt energi. Kul sa räven. Uppladdningen till giget bestod i en utflykt till ett shoppingcentrum modell större. I-phone 3G släpptes igår. Men som ni ser på bilden längst upp så var det fler än jag som kände till det :). Vi kikar på denna telefonmodell vid ett senare tillfälle då lite av hysterin lagt sig.
”Gänget” handlade skor, kläder, smink, radiostyrd helikopter (!), väska m.m. Vi drog helt enkelt vårt strå till stacken gällande konsumtionssamhället och bättrande nog på statistiken… Visste ni förresten att en amerikan konsumerar 10 gånger mer än en mexikan, 20 gånger mer än en kines och 30 gånger mer än en indier :). För min egen del så blev det presenter till nära och (väldigt) kära.

Dagen föregicks av åskväder med många regnskurar. När en skur lagt sig så tar det inte mer än 15 minuter för marken att torka upp och gör det på så sätt omöjligt för det mänskliga ögat att se att det regnat överhuvudtaget.
Väl hemma så hade vädret spruckit upp så många gick ner till poolen för sol och blad. Klockan 17.15 alt. 18.15 kom hämtningen till giget. För min egen del så blev det en 20 minuters promenad till stället.
Vi var tillbaka på hotellet vid 23.00 på kvällen. Då gick hela gänget till en bar i närheten som heter New Yorker. En lokal karaoke bar nära hotellet. Fronten och delar av kören gick upp och sjöng Dancing Queen med många glada miner som följd.
Dagens övningar blir allmän slappning kring poolen och en liten genomkörare på löparbandet. Det är numera som en daglig rutin.

Yours sincerely
Peter

Så ja...

2008-07-11T06:15:00.000-07:00

Ligger i sängen och ser att klockan hunnit bli 07.30 här i USA det vill säga 14.30 hemma i Svedala. Sen den senaste bloggen har vi hunnit göra vårt premiärgig. Det ägde rum igår torsdag den 10 juli på Potawatomi Casino i Milwaukee. Vi anlände till spelplatsen strax efter lunch igår. Då var det ingen backline på plats på scen. Många var ändå hungriga så vi letade oss igenom casinot efter någon bra restaurang. Utbudet är stort med många restauranger. Många med mig valde asiatiskt.
Sen sist vi var här så har stället växt till det dubbla i storlek och antal anställda ökat med 1000 personer till att omfatta 3 000 personer totalt. Big business! Känslan som slår en är ändå nedslående. Denna känsla frambringas pga. klientelet som spelar, oftast vid s.k. slotsmachines. Det är till synes inga rika knösar som spelar utan mindre välbärgade människor som lever på tron att gamblea sig rika. Kanske ingen sanning men det är i alla fall känslan som jag får. Ja ja. Nog om detta.
Gigstället på casinot heter The Northern Lights Theater. En väldigt mysig lokal med plats för 493 personer. Vi spelar här till och med söndag. På tisdag åker vi vidare mot Springfield ca 70 mil härifrån.
Giget var uppdelat i 2 set a´45-50 minuter. Hur gick det då???
Det blev en lyckad premiär med många glada människor som följd :). Om sanningen skall fram så har i alla fall jag inte kommit in i ”rytmen” helt ännu. Vi gick på scen kl 20.00 på kvällen dvs. kl 03.00 svensk tid… Men det gick väldigt bra med bra energi och så. Efteråt var man dock helt slut…
Senare idag fredag den 11 juli så skall en del av gänget åka till ett shoppingcentrum. Hmm... Det var ju något speciellt med denna dag. I-phonen 3G släpps idag! :)

Hej hej från Peter

Jodå...

2008-07-09T11:18:00.000-07:00

Arrival är tillbaka i USA igen och skall denna gång vara här till slutet av juli. Vi började resan igår tisdag (8 juli). Klockan 10.00 var det samling på Landvetter Gbg. En mellanladdning i Amsterdam och Detroit blev det för att slutligen landa vid vårt slutmål, Milwaukee. Klockan hade då hunnit bli 03.00 svensk tid. Det är sju timmar bakåt som gäller här. Turnéschemat ser ut som följer:

10 juli Milwaukee, WI, USA

11 juli Milwaukee, WI, USA

12 juli Milwaukee, WI, USA

13 juli Milwaukee, WI, USA

17 juli Springfield, OH, USA

18 juli Jim Thorpe, PA, USA

19 juli Ocean Grove, NJ, USA

20 juli Terrytown, NY, USA

22 juli Kirtland. NM, USA

23 juli Beaver Creek, USA

24 juli Orem, UT, USA

25 juli Denver, Colorado, USA

26 juli Las Vegas, NV, USA

Det skall bli enormt roligt… Det börjar bli en vana nu med USA gig hit och dit :).
När vi sent om sider anlände till hotellet igår så var man ganska trött men sin vana trogen så kollade man upp faciliteterna. Hotellet kanske inte håller samma klass som förra gången i Milwaukee men betyget blir ändå med beröm godkänt. Hotell som erbjuder gratis internet, gym och utomhuspool får det :)
Vi var ett par tappra själar som efter kollen masades oss ner till hotellbaren för mat och dryck. Kl.23.40 (06.40 svensk tid) slocknade undertecknad med en krånglande dator på bröstet.
Idag vaknade man tidigt lokal tid. Inte direkt utvilad men ok. Trött men glad som jag så ofta brukar säga.
Efter lite allmän slapphet i sängen så inmundigades det en god frulle i hotellrestaurangen. Lite solning har det också blivit vid poolen. Nu har klockan slagit 13.00 och man har redan fått lite färg. Kanske lite för mycket… Vädret är strålande sol och 30 grader i skuggan. Helt ok! Imorgon blir det premiärgig! Gött!

Hörs snart igen

På väg hem...

2008-05-25T05:12:00.001-07:00

Sen min sista blogg har vi hunnit med vårt sista gig på denna korta turné. Giget var även det i ett casino i en liten stad som heter Rising Sun. Bra mat och en bra avslutning blev det. Vi skall om några minuter lämna hotellet för att åka mot flygplatsen.
Vår lediga dag i fredags spenderade vi i bussen. Restiden från Rhode Island blev exakt 22 timmar... Det var verkligen en skön känsla att få komma till ett bra hotell på fredagskvällen. Vi har bott på samma braiga hotell i dagarna 2.
Men nu hinner jag tyvärr inte skriva mer.
Må så gott alla bloggläsare

Syns i sommar
Peter

Jodå så att e…

2008-05-23T05:05:00.000-07:00

Gigstället i onsdags var i en gammal kyrka vid namn Alter. En helschysst ställe. Giget gick bra förutom ljudet på scen. Undertecknad var nu en av dem drabbade. Hade kramp i högerfoten till slut för att man spelade för hårt som i sin tur berodde på inget ljud i monitorn.
Publiken var grym så det blev kul ändå.
Strax efter kl 00.00 var vi framme vid hotellet. Där väntade dusch och lite sömn.

Kl 06.00 igår torsdags morse (22 maj 2008) var det samling utanför vårt hotell i Pittsburg.
Resan skulle då gå mot Rhode Island, nära Boston. 620 miles eller 100 vanliga svenska härliga mil hade vi då framför oss. En ganska lång resa skulle man kunna säga och därför säger vi det.
Insläpp kl 19.00 och gigstart klockan 20.00. Vi skulle vara färdiga med soundcheck kl. 18.00.
Kl 17.00 hade vi ca 1 timma kvar. Klockan 18.00 hade vi åter en timma kvar.
Stressigt värre. Milt uttryckt. En del hysteriska utbrott präglade inresan mot spelstället. Det blir så när man är 12 personer på scen och alla skall ha speciella scenkläder, ljud, smink och allt annat.
Hur f** skulle vi hinna det på ingen tid alls?
När klockan var 19.50 kom vi så äntligen fram. Alla rusade in till scenen och började pilla med sina grejer. Arrangören flyttade fram gigtiden till kl. 21.00 istället.
Vi hann ställa upp, soundchecka och byta om på mindre än en timma… Ett svårslaget rekord.
Giget gick skitbra. Alla var väldigt nöjda och belåtna efteråt.
Efter gig blev det häng i en av barerna på stället och som senare avslutades i bussen.
Nu är klockan 08.00 amerikansk östkusttid och dagen heter fredag. Vi har nu åkt buss i snart 7 timmar och vi har kanske minst 8-10 timmar kvar. 140 mil skall vi åka totalt och målet är Cincinnati.
Tur för oss att vi är lediga ikväll…

/ Herr Häst

Är bananerna fina idag då?

2008-05-21T11:38:00.000-07:00

Nu ligger jag i min binge i vår turnébuss och bloggar. Bussen har 12 sängar och all annan bekvämlighet. Bara en sådan sak som trådlöst internet vilket innebär att jag bokstavligen bloggar från bussen.

Chauffören heter Dave och han har skägg. Har alltid velat ha helskägg så jag tycker han e cool :).
Igår tisdag (20 maj 2008) gigade vi i en nationalpark utanför Washington vid namn Wolf Trap. Giget var för särskilt inbjudna prominenta gäster. Vi spelade för dom som har donerat mycket pengar till parkverksamheten. Det var en ganska strikt publik men som ändå släppte loss efter ett tag. Giget gick utmärkt även om en del av oss hade problem med monitorljudet. Inga namn ingen glömd. För min egen del så hade jag kanonljud och kände mkt energi. Gött!
Efter giget var det "meet and greet". Det innebär att man få vara social med dem riktigt viktiga personerna. Ganska stelt och tråkigt i många fall. Men igår var det kul. Kanske tack vare champagnen i för sig :).
En av dem tunga inom Bushadministrationen var på plats och minglade. Secretary of the Interior Dirk Kempthorne. Typ ”Inrikesminister” med alla parker, reservat & naturtillgångar som ansvarsområde . Kul och träffa en sådan hög herre även om man inte diggar hans chef så mycket. Han sa att det är sådana som oss sprider fred…
Väl hemma på hotellet så blev det lite häng i frukostmatsalen.

Nu är vi på väg till Pittsburgh där vi skall spela ikväll. Onödigt vetande är att Pittsburgh möter Detroit i Stanley Cup final (ishockey alltså). Vi har hunnit med ett matstopp på denna 5 timmarsresa. Vi hamnade på en diner där galna servitriser skulle ha autografer hela tiden.

Väl mött till nästa gång
Matteus

Abba wannabees på turné...

2008-05-20T05:16:00.000-07:00

Mjau. Så låter min telefon när jag får ett sms och det fick jag precis innan denna skivelse. Där undrades det när bloggen kommer :) Arrival skall göra 3 nedslag i USA under året och denna resa på ca 1,5 vecka är den första.
Vi startade resan natten mellan lördag-söndag den 17 maj. Samling kl. 05.00 var det för den gbg-baserade musikerskaran på Landvetter. Vi mellanlandade i Amsterdam vid 08.00. Där blev det en skön 5 timmars väntan innan vi drog över Atlanten.
Klockan 15.00 (21.00 svensk tid) landade vi i Washington D.C. Rekordsnabb pass- och visumkontroll den här gången. Skönt! Vi hamnade till slut på vårt hotell i Vienna strax utanför D.C. För att försöka komma in i dygnsrytmen här så kämpade man mot alla sovmonster. Klockan 21.20 så blev man besegrad...
Dagen D är idag tisdag och vi skall göra vårt premiärgig senare ikväll. Vi skall giga i en nationalpark i närheten vid namn Wolf Trap.
Men vad hände igår måndag?
Jo då var det så att vi var helt lediga. Nästan hela gruppen drog då in till city för att få en glimt av dom berömda sevärdheterna. Bl.a. Vita huset, Lincoln memorial och Washington monument. Kul och se i verkligheten. Shopping blev det också för en del av oss. När dollarn är så låg gentemot vår fina krona så drabbas man lätt av shoppingdjävulen...
På kvällen blev det rockklubb för en del. Svenska Candlemass skulle spela. Undertecknad fick snällt stanna hemma. Dunderförkyld, ensam och trött... :) Enligt rapporter så slutade det med efterfest i bandbussen.
Ny blogg inom kort och då blir det bilder och reflektioner gällande premiärgiget och annat.
/ Peter

Köpa mig en tyrolerhatt...

2008-01-03T04:43:00.000-08:00

Saalbach 2008…

Resan ner mot Alperna började i fredags (28 dec) runt kl 15.00. Då hade undertecknad hämtat hyrbil och ordnat med andra praktiska detaljer. Som bandledare för ett obeprövat afterskiiband så har man en hel del att ta tag i. Sanning med modifikation med tanke på att tre fjärdedelar av bandet är samma som förra året. I alla fall…
Efter ca 20 timmars sträckkörning så kom vi så äntligen fram till huvudmålet, Saalbach i Österrike.
4 trötta men glada killar började då rodda ner vår backline till spelstället som heter Castello. Lite extra energi fick vi tack vare att vädrets makter var på ett ”strålande” humör.

Efter rodd, mat & lite sömn var vi tvungna att kika lite på faciliteterna. Kvällen slutade vid gryningen… Say no more. Söndagen var premiärdagen för gigandet. Afterskiin gick bra och så även kvällsgiget. Festandet denna kväll slutade lite tidigare. För vissa i bandet… Så äntligen nyår och premiär för lite skidåkning. Grymt bra med snö (ca 2 meter) och strålande sol… Så jävla kul! Även på nyårsdagen blev det skidåkning. – 12 och sol… Grymt. Gigen denna dag gick bra. Lite folk men bra feeling i bandet. Så e vi framme vid onsdag. Om möjligt än nu finare dag. Jag tvingade mig upp alldeles för tidigt (man är inte ung längre) men herregud vilken åkning. Nu har det blivit torsdag och klockan har blivit 13.45. Åkningen idag var helt ok. Dock lite isigt på sina ställen. Jag skall därför göra en liten service på mina skidor och fixa till kanterna. Runt 16.30 står vi på scen igen. Hoppas på mkt folk idag. Och att rösterna håller…
På återseende Peter Trummis

Mera bilder från Europaturnén

2007-11-17T05:36:00.000-08:00

Läs bloggen nedan...

Europa del 2

2007-11-17T05:01:00.000-08:00

Ja. Arrival segertåg genom Europa har fortsatt. Sen den senaste bloggen så har det varit gig i Skottland, Schweiz, Kroatien och Serbien.
Langhorn hette staden i Skottland och spelstället var det minsta på hela turnén. Men oj vilket drag och vilka varma människor vi träffade. Efter giget var det bara att hoppa in i bussen och åka hela vägen ner till Schweiz. Det blev en sen natt med mycket skitgubbe och annat "sköj".
Giget i Zug Schweiz började inte så bra. En i gruppen (inga namn) parkerade om promotorns bil när vi skulle rodda in backlinen. Mats Tärneberg (förlåt...) fick en ordentlig utskällning som straff. Det ryktades att giget var inställt. Men efter medlande så blev det ett gig och även det ett höjdargig. Som belöning så vill dem ha tillbaka gruppen för 5-6 gig i Schweiz.
Kroatiens första stopp blev Osjiek. En liten stad långt österut i landet. Spelningen var i en gympahall och det blev ett bra gig även där. Otroligt bra folk att ha o göra med.

Sedan åkte vi till Zagreb som jag måste säga är en av dom finaste städer jag varit i. Så himla fint. Gigstället var ett konserthus i öststatsanda. Ett bra gig (som vanligt) blev det även där.

Sista stoppet blev i Belgrad i Serbien. En sargad stad med ca 2 miljoner invånare. Gigstället var ett fantastiskt konserthus och en kopia på Denvers konserthus. Den största tv-kanalen var där och filmade med 8 (!) kameror. Det blev det bästa giget på hela turnén.

En summering är att allt varit så jävla kul och bra. Så mycket historia och själ det finns runt om i Europa. USA turnén var på sitt sätt en rolig upplevelse men ändå inget i jämförelse med här.

Anna, Vicky, Martin, Anneli, Karin, Lisa, Leif, Finn, Roger, Peter B, Henrik, Arnold, Udo, Roffe, Gidde, Mats och lilla jag önskar alla en fröjdefull jul.

Ps. Vi kom fram till Båstad natten till fredagen. Premiären av julshowen skedde igår fredag och det blev ett helt ok gig med tanke på omständigheterna. Känns lite underligt med julshow så här tidigt men men… Det kändes som om publiken var tröttare än vad vi var, och vi var trötta igår… ds.

På sååå sätt...

2007-10-28T07:14:00.000-07:00

Arrival on tour men denna gång lite runt om i Europa. Dagen heter söndag (28 oktober 2007) och det är en nervös bloggare som skriver detta. Idag kan nämligen IFK säkra sm-guldet… Men nu skiter vi i de.

Vår Europaturné startade i tisdags (23 oktober) utanför Brew House i Göteborg Sweden. Mellan kl. 15-17 var det inroddning av alla grejer i vårt ambulerande hem några veckor framöver. Turnébussen är en dubbeldäckare med 14 sovplatser, tv & spelhörna och annat gott. Chauffören heter Udo och har jobbat länge som turnéchaffis. Det märks väldigt väl på hans körning.
Resans mål var Holland till en start och närmare bestämt Eindhoven i sydvästra Holland. Kl. 13 var vi (lite slitna efter bussfest) framme vid hotellet i Eindhoven. Det blev att vända på kalsongerna och nästan direkt åka till spelstället som hette MC Frits Philips som var ett stort konserthus.
Trots lång dag med soundcheck och tekniskt krångel adderat med för lite sömn så gick premiärgiget väldigt bra. Bra med folk och glad stämning. Det är en stor produktion det här. Allt pa, ljus osv körs runt i en stor trailer. Vi har även vår egen catering. En tysk firma med tre äldre damer som ofta pratar om BB King som dem jobbat med en hel del.
Jag kan tänka mig att dem är 15-20 personer i crewet. Även backlineroddare finns med. Till min fördel så är det en som är trummis så jag slipper rodda.
Trummisen i fråga hade precis jobbat med Candy Dulpher och haft efterfest med Prince på ett hotell i LA. Bara en sån sak…
Rotterdam var målet på torsdagen. Staden är en av Europas största hamnstäder. Spelstället där hette De Doelen. Ännu ett konserthus. Bra gig igen och ”lite” party efteråt.
Fredagen var det staden Groningen och Martiniplaza Theater som gällde. Otroligt mysig studentstad med ca 180 000 invånare. Hela Holland är väldigt fint och väldigt platt. På kvällen i Goningen blev det utgång på stan. Mkt trevligt.
Lördagsgiget var på ett ställe i ingenmansland. Det låg nära en by vid namn Hardenberg och gigstället hette Evenementenhal. Bra och avslappnat gig med ca 1200 glada åskådare.
Som sagt så är det nu söndag och jag ligger i min binge långt fram i bussen och skriver blogg. Idag blir det de sista giget i Holland. Enligt uppgift så skall vi spela på det bästa spelstället i hela Holland. Kon. Theater Carré heter det och det ligger i Amsterdam.

London (England), Longhorn (Skottland), Zug (Schweiz), Osijek & Zagreb (Kroatien) och Belgrad (Serbien) har vi kvar. Sen är vi klara för denna gång.

På återhörande
Herr Strandberg

USA Del 2

2007-10-01T04:50:00.001-07:00

Japp. Då var man i staterna igen. Vi kom fram till Denver Colorado i onsdags. Resan tog ca 22 timmar. Lite jobbigt men vi börjar bli vana. Det är andra gången på kort tid som vi besöker Denver. Vädret var grymt bra. Lite som högsommar i Sverige. Och shopping blev det också. Jag är numera en stolt "i-pod 160 gig ägare".
Vår spelning på Red Rocks ägde rum i torsdags. Helt galet! Nära 9000 tokiga abba fantaster fanns på plats. Jag tror alla håller med om att det var den absolut häftigaste publika upplevelsen av alla gig man gjort. Giget gick bra men det var lite rostigt på en del ställen. Mycket hade att göra med ljudet. Att spela på en sådan här stor scen kräver bra ljudbild. Det höll nämligen på att skita sig denna gång också...
När vi kom till soundcheck vid lunch så fanns det ingen ström. ha ha... Återigen. Jag trodde de skämtade men inte då. Vi fick vänta tills kl 18.00. Då kom strömmen tillbaka. Vi fick göra en alldeles för snabb soundcheck men vi fick i alla fall göra giget.
I fredags flög vi tidigt till Dallas Texas. Här var det inte högsommarvärme utan tropisk värme. Vi har haft ca 33 grader i snitt och hög luftfuktighet. Vi har gjort tre spelningar med The Dallas Symphony Orchestra. Vi har fått spela väldigt soft med tanke på att arenan var ett konserthus. Mycket nyttigt att spela så också... Spelningar har gått alldeles utmärkt. Dallas är en mkt fin stad. Mkt historia. Inte minst tack vare JFK. Tegelhuset till vänster på en av bilderna är platsen där Lee Harvey Oswald sköt den magiska kulan. Om man nu tror på den historien... Fönstret på 6 våningen längst ut till höger är det i alla fall. Nu ligger jag på mitt hotellrum och väntar på avresa mot Sverige. Klockan är 07.10 här och 14.10 i Sverige. Finn, Göran, Anneli, Lisa, Vicky, Jenny, Leif, Roffe, Henk, Maths, Andreas och jag tackar för oss. För denna gång...
KlART SLUT

Borta bra men hemma bäst...

2007-07-30T04:58:00.000-07:00

Klockan 10 (16.00 svensk tid) igår söndag påbörjades vår hemtripp. Efter en liten fotosession framför bussen så satte sig alla tillrätta inne bussen. Nästan alla…
Efter ca 10 minuter undrade Leif var Herr Gidlund var? Inte var han inne i bussen i alla fall. Då fick vi åka tillbaka och hämta honom. Han försov sig ”lite grann” kan man säga. Under resan så har gitarrist Henk haft en guldmedalj i sin ägo. Denna har delats ut till den person som för dagen gjort den största bedriften. Antingen positivt eller negativt. Vem medaljen hamnade på denna dag är kanske inte så svårt att räkna ut.Vi var på flygplatsen ca 3 timmar senare och checkade då in allt bagage. Vi landade i Stockholm kl 07.00 idag morse. Kl. 09.16 landade vi på Landvetter. Sovit har man inte gjort ännu men det kommer nog. Vi har haft en rätt trevlig turné faktiskt. Många upplevelser rikare är man. Svårt att sammanställa allt i huvet nu med tanke på hur jetlaggad man är. Ett riktigt bra turnégäng e de i alla fall. Det har funkat långt över förväntan och det är med sorg i hjärtat jag avslutar denna turnéblogg.
Anneli, Sara, Martin, Rolf, Henrik, Vicky, Jenny, Finn, Roger, Leif, Mats, turnéledare Peter, Andreas och jag Peter Trummis tackar för denna gång.

Må så gott och sov sött

På väg hem...

2007-07-29T06:44:00.000-07:00

Äntligen... Efter nära 6 veckor på turné i USA så är vi på väg hem. Sitter på ett hotell utanför Albany. Klockan här är 09.45 (15.45 svensk tid). Klockan 10 åker vi mot New York och flyger hem till Sverige. Hemma tidig måndag är planen...
Gigstället igår hette Saratoga och var inte helt jämförbart med Red Rocks. Men det blev en värdig avslutning med turnéns sämsta scenljud. Publiken var med och det var vi också. Tidigare på dagen så hade vi fått gå upp alldeles för tidigt och rest hela dagen. Från flygplatsen i Albany till Saratoga fick vi åka jättelimo. Inte så kul pga att AC´n var trasig. Men en upplevelse rikare är man.

En sammanfattning kommer under måndagen.
Tills då... Hej
Peter

Så nära men ändå så långt...

2007-07-27T21:07:00.000-07:00

Idag var dagen då vi skulle spela på det omtalade stället Red Rocks. Alla inblandade var taggade som tusan. Kanske inte alla men nästan. Bloggaren själv har gått och fått nån sorts halsinfektion. Men inte farligare än att man kan spela.
Kl 11.30 lämnade Rolf, Henk och teknikern hotellet, resten av bandet ramlade in vid. 14.00 tiden.
Väl framme så fick man en wow känsla i hela kroppen. Vilket ställe! Jag kan skriva superlativ hela den här bloggen men ni fattar nog.
Vädret var kanon med sol och värme. Alla sprang runt och tog kort på allt som fanns på stället. Efter lite rodd så började jag soundchecka mina DW trummor och det kändes hur bra som helst. Ny tekniker hade vi idag också. Robert från Woodstock. Han åker även med oss imorgon på vårt sista gig!
Alla hann inte soundchecka sina grejer för 16.30 ringde matklockan. Jättebra mat som vanligt på den turnén.
Kl. 17.00 startade så vår riktiga soundcheck. Redan i starten så började det åska. Och regnet kom också efter en stund. 4 låtar in på soundscheck så gick strömmen... Och den kom aldrig tillbaka mer...
kl. 20.00 skulle vi börjat spela men då togs istället det slutgiltiga beskedet. Vi ställer in.
Snacka om antiklimax. Alla är helt bedrövade och arrangören var... knäckt.
Nära 9000 biljetter var sålda. Stället rymmer 9450!
Ingen släpptes in pga strömbrist.
Det var ett blixtnedslag på en större elledning som utlöst det hela. Ursäkta men skit var tråkigt!!!! Ganska otroligt är det att ett sådant här stort ställe inte har någon backup ström...
Tur i oturen är att vi fått 3 klara gig i Dallas i slutet av september. Vi gjorde klart att vi kommer till Denver och spelar dagen innan vi börjar i Dallas. Torsdagen den 27 september spelar vi (förhoppningsvis) för ett utsålt Red Rocks! Tur även där för Willie Nelson skulle egentligen spelat där då men har ställt in av någon anledning.
Nu e vi på ett nytt hotell nära flygplatsen. kl 05.00 lämnar vi hotellet för färd mot Saratoga och vårt sista gig på denna speciella turné.

Hej hej
Från en krasslig bloggare

Denver Colorado...

2007-07-25T18:13:00.000-07:00

Igår anlände vi till Denver Colorado. Aka fd. Foppaland. Grymt. Trodde det skulle vara lite svalare när vi är en bit upp men oj så fel. Så här varmt har vi inte haft det någon gång under turnén.
Vi anlände 18.30 lokal tid. Man börjar bli lite knasig i den lilla hjärna man trots allt har. Nu är vi i Mountain Time. Det skiljer 2 timmar bakåt från östsidan och 8 timmar från Sverige. Så här är det:
När klockan är 12.00 hemma i Sverige så är den:
East Time 06.00
Central Time 05.00
Mountain Time 04.00
Pacific Time 03.00
Glasklart???
På lördag åker vi till sista giget utanför New York. Då får vi flytta fram klockan 2 timmar. Dagen efter så flyttar vi fram den 6 timmar. För då är vi hemma. Vi kommer hem tidig måndagsmorgon. Men nu åter till Denver. Vi bor på ett mkt fint hotell i utkanten av Denver. Här har vi haft en ledig dag och så även imorgon. Hela gänget har legat vid poolen hela dagen... Det kanske sticker i ögonen hos er där hemma men ärligt talat så struntar vi i de... :)
Giget på fredag är på Red Rock. Ett av världens vackraste spelplatser enligt vår amerikanska turnéledare. Tråkigt att vårt amerikanska crew lämnat oss men vi skall nog göra ett bra gig där också. Det ligger på 2000 meters höjd och det finns syrgastuber på scen... ha ha. Man får la se vem som har sämst kondition.
På denna spelplats har aldrig ett tributeband eller liknande spelat. Här är det namn som U2, Springsteen m.fl. som spelar. Helt galet att vi skall få spela där. Förväntningarna är på topp.
Må väl alla människor
Peter

Mitt bland Amish People...

2007-07-23T15:24:00.000-07:00

Ja. Då sitter jag på Hotel Holiday Inn i Lancaster. Klockan är nu 19.40 och jag har precis sprungit med hurtigklubben i det granna landskapet. Här bor det mkt Amishfolk. Ett släkte från holland som lever efter gamla normer. Skepparkrans och hatt är vanligt. Dock inte på kvinnorna.

Vi har en day off idag och det känns gymt skönt efter en vecka med mkt tidiga avgångar. Vi har haft 5 gig på raken men på olika platser. Imorgon kommer vi att flyga till Denver Colorado. Där väntar 2 lediga dagar. På fredag spelar vi på Red Rocks Amphitheatre. Det skall vara en av dem vackraste spelplatserna i landet. Vi får la se.

I förrgår spelade vi i Ocean Grove i New Jersey. Samhället låg precis vid havet med milslång sandstrand. Stället vi spelade på var en stor träbyggnad med plats för 5000 personer. Jag tror att det nästan var fullt. Det drivs mestadels kyrklig verksamhet i denna byggnad då samhället tillhör Metodistkyrkan. Byggnaden byggdes 1895 och är helt i trä. Norrmän och svenskar slängde upp huset på 3 månader.

En underlig känsla att se en sommarstad vid havet med fin strand utan en enda pub eller liknande.

Igår spelade vi här i Landcaster. Stället hette American Music Theatre. Publiken var äldre och lite tråkig men som vanligt så kom dem igång i andra set. Så har det varit på dem flesta gigen.

Igår var det även poolfest med alla i gruppen. Otroligt trevligt. En herr Mats i sällskapet förgyllde kvällen med konstsim i poolen...

Igår var kvällen då vårat amerikanska crew lämnade oss. Mark, Russel och Jason hette killarna. Mycket fina och proffsiga boys...

Nu e det banne mig bara 2 gig kvar. Hoppas solen kommer tillbaka över Sverige. Jag får väl binda fast den och släpa den över Atlanten i sämsta fall...

Hej hej

Cape Cod och Cohasset

2007-07-20T22:41:00.001-07:00

I förrgår (torsdagen den 19 juli) spelade vi i Cape Cod. Detta ställe är ett sk. jetset ställe för folk med pengar. Schwarzenegger, GAP grundaren m.fl. har sommarhus här. Kennedy klanen har 12-14 hus här. Några av oss fick en liten guidad rundtur med chefen Tony. En engelsk man som hejar på Blackburn i fotboll. Inte United som jag så olämpligt sa att jag hejar på...

Visste ni förresten att Schwarzenegger är född den 30 juli 1947, är en österrikisk-amerikansk kroppsbyggare, skådespelare och politiker (republikan), tillika guvernör i Kalifornien? Såklart...

Gigstället var ett stort cirkustält med 1200 betalande. Grymt coolt med en rund och snurrande scen. Publiken var i extas. Helt makalöst bra!

Vi fick sova på samma hotell tors-fre och fre-lör vilket var skönt. Igår fredag så fick en liten klick i bandet åka limousine till Boston. Freddy hette den skyldiga och han träffade vi på Mohegan Sun. En av hans chaufförer kom och hämtade oss utanför hotellet. Det var helt galet. Jag, Jenny, Sara, Henke, Rolf, Gidlund, Anneli och Finn var dem utvalda. Eller dem som hade intresset och orken...

Boston är en mkt fin och man får lite Europa vibbar av stan. Det blev shopping, lunch i Little Italy, besök på Fenway Park, Berklee m.m. i Boston. Fenway Park är Red Socks hemmaplan. Den är 95 år gammal och är USA´s äldsta baseball-plan.

På kvällen spelade vi i Cohasset. På en surrande rund scen. Igen...

Giget gick utmärkt. Svårt och toppa publiken dagen innan men det var bra ändå.

Nu e klockan 05.49 och bussen går kl 06.00 motOcean Groove utanför Philadelphia.

Vi hörs

Peter

New York! Dagen Efter...

2007-07-19T08:44:00.001-07:00

New York. Dagen efter…
Onsdag morgon och väckning kl. 09.00. Några av oss hade bestämt att ta oss till Macy´s. Världens största butik! På vägen dit fick vi göra några oförutsedda stopp pga. skyfall. Vi hade bestämt att vår transport tillbaka till Long Island skulle komma kl. 13.00. Man ville såklart krama ut det sista av stan så gott det gick. Väl framme vid Macy´s så gick några in. Jag tröttnade ganska omgående och gick ut promenerade bara. En kvinna i sällskapet gick och köpte en jazz bas för under 6 000 kr. Coolt!
Transporten var såklart försenad och anledningen var skyfallet innan på morgonen. Det tog 2 timmar tillbaka till Long Island mot normala 45 minuter. Vi hade lobby call 15.45 och vi kom fram 20 minuter innan vi skulle åka till gig. För gig skulle vi ha på kvällen och det på North Fork Theatre i Westbury Long Island.En rund scen och 1200 betalande. Skönt att få spela 2 set a´45 minuter igen. Mycket svårt scenljud men skitkul ändå. Publiken var kanon. Vi var på hotellet vid 23.30 på kvällen trötta men glada. Vilka intryck man har nu.
Idag torsdag hade vi lobby call 05.30. Herregud. Det var tidigt tänker säkert några och jag kan bara säga att det är det! Vi ”firar” en månad i USA idag också.Nu sitter jag och skriver denna blogg på bussen mot Cape Cod där vi skall spela ikväll. Ca 40 mil norr om New York. Vår chaufför har som brukligt kört fel men hon e go ändå. Ser fram emot att få kunna publicera denna och andra bloggar nu. Hoppas på att det är trådlöst på hotellet.

Väl Mött
Peter med gruppen Arrival bakom mig

New York!

2007-07-19T08:24:00.000-07:00

Måndagskvällen slutade i sportbaren på hotellet. Det tog bara 1 timma för mig att få in maten. Efter gym så blir man ganska hungrig. Men men…
Det alla såg fram emot ägde rum dagen efter. 09.30 kom vår beställda van och tog med oss mot Manhattan. Vi skulle bo på Hotel 17 som låg nära hörnet av 3e avenyn 17e gatan. Vi fick inte checka in för en kl 15.00 men vi fick ett rum där vi slängde in allas bagage. Vi delade senare på oss och gick i tre grupper. Jag kommer redogöra för vad vår grupp gjorde denna dag. Gruppen bestod av mig, Sara, Anneli, Jenny och Martin.
Vi började gå mot Broadway som alltid e säkert kort vad gäller shopping. Väl framme där så gick vi mot Downtown Manhattan. Vi sneddade åt öst och kom således till Village där vi stannande för en liten frukost. Vi gick in och ut i alla möjliga affärer och såsmåningom kom vi till Little Italy och Chinatown. Vi stannade för en lunch på ett rekommenderat ställe som hette Il Cortile. Det var en minnesvärd lunch men dyr. Men "shit" vilken mat!
Efter detta vandrade vi snabbt igenom delar av Chinatown. Resan gick mot Ground Zero. På vägen dit fick vi se en liten filminspelning med Ross och Monicas pappa i Vänner. Namnet på honom visste ingen. Anneli höll på att bli statist men ratades ganska omgående…
Efter detta så kom vi till WTC platsen. Det var mer som en enda stor arbetsplats och svårt att få en överblick. Freedom Tower skall det nya tornet heta och bottenplattan till detta torn skall vara lika stor som de 2 forna WTC-tornen tillsammans. Behöver man säga att detta skall bli världens högsta byggnad…
Battery Park heter parken som är längst ner på Manhattan. Från parken går mängder med båtar till Ellis Island, Frihetsgudinnan, Staten Island osv. En mycket fin park med bra vy över olika sevärdheter. Vi gick strandpromenaden från Ground Zero till Battery Park. Fantastiskt fint i det sköna vädret. 6 timmar hade vi varit på språng. Kändes såklart i kropp och stjäl men det var bara och hålla ut.
Från Battery Park så tog vi röd tunnelbana (eller spårvagn som jag sa hela dan) till Time Square. Svårt att beskriva hur sjuk denna plats är för dem som inte varit här. Mycket ljus och folk och trött blir man. Extra trött med tanke på hur länge vi hade varit i gång. Jag kom ihåg en notaffär modell större så efter en snabb titt i Sam Ash-affärerna (musikaffärer) så hittade vi butiken jag pratat om. En hel del inköp blev det även där. Nu hade klockan blivit 20.00 och det var hög tid att dra oss tillbaka till hotellet för lite uppfräschning. Väl framme på hotellet så mötte vi upp alla andra och bestämde att vi skulle besöka jazzklubben Smalls. Egentligen var det jazzklubben Smoke men det var fel adress som nån hade fått så det blev Smalls istället. Vi käkade i närheten av klubben och gick senare in. Där spelade Al Cohn´s son Joe med sin trio och en sångerska. Otroligt begåvad gitarrist. Så himla skönt att få gå ner i en källare och slappna av och lyssna på bra jazzmusik.
Delar av gänget släckte lampan kl. 03.00. Jag och Herr Gidlund delade rum. Och säng…

Klart Slut

Peter

Long Island...

2007-07-19T08:14:00.000-07:00

Idag måndag den 16:e juli kl. 11.00 checkade vi ut från vår otroligt lyxiga boende på Mohegan Sun. Väl i bussen så väntade en 3 timmar lång resa mot Long Island. Alla var på bra humör och såg fram emot nya äventyr. Speciellt för imorgon då 12 av oss åker till Manhattan och bor på Hotel 17 i Village.Extra glad för dagen var Finn som skulle dra till Manhattan redan ikväll. Kl. 18.00 kom en limousin och hämtade honom. Han skulle åka och se på Les Paul (92 år) som han fått biljett till. Kul!
Så långt in i min skrivelse så låter allt frid och fröjd. Men när vi väl anlände till vårt hotell så var det som att någon skojade. Att ge detta sk. hotell en enda stjärna vore en skam. Grymt äckligt och ofräscht. Men det främsta var att det kändes otryggt och bo där (se bilderna längst upp). Efter en del strul så bokade gruppen själva om till en klass 3 hotell i närheten. Nu bor vi grannar med NY Islanders hockeyarena. Kul för mig om inte annat. Från hotellet ser vi skylinen av Manhattan…
Vi får se vad som händer. Vårt amerikanska management förstod inte att vi kunde klaga på vårt fina hotell som vi skulle bott på i 3 dagar. Lyckligtvis så bor vi på Manhattan imorgon.
Nästa gig är på onsdag på Long Island och då heter stället North Folk Theatre. Enligt uppgift så spelar man på en rund scen och publiken sitter runt om. Det kan bli en behaglig upplevelse.
Väl Mött hälsar alla i Arrival
Peter Mattias Daniel

Mohegan Sun... part 3

2007-07-15T21:41:00.000-07:00

Söndag natt och klockan är 00.40 (06.40 svensk tid). Imorgon måndag kl 11.00 åker vi mot Long Island utanför New York. Nästa gig blir på onsdag och då på North Fork Theatre i Westbury NY. På tisdag kommer 12 st av oss dra in till The Big Apple. Vi skall sova på ett hotell som heter Hotel 17. En resa som vi planerat själva i gruppen. Det skall bli jäkligt kul. Jag tror att det kommer bli en overklig upplevelse för dem av oss som inte varit där.

Även för oss som varit där...

Men nu e man ju faktiskt på Mohegan Sun och det har varit 5 bra gig. Idag spelade vi lite tidigare. Det känns som att det räcker med casinon nu på ett tag.

Efter giget igår så fick ett fåtal av oss biljetter till Rascal Flatts. Det var grymt. Kul och se en riktigt stor produktion Dem sjöng och spelade som på platta.

Vi har fått kontakt med en "storfräsare" vid namn Freddy. Han tog mig och herr Gidlund på spa och sen bjöd han in oss till VIP-baren för lite käk. Det var trevligt.

Leadsångerskorna fick dyra smycken också. Han e från Boston och skall försöka ordna så att vi kommer dit. Vi fick reda på att vi skall spela i Dallas i slutet av september. Ett fåtal gig bara men ändå.

Nu skall jag krypa ner i halmen och sova.

En bloggare behöver mkt sömn och näring för att blogga vidare.

På återseende

Eder Peter

Mohegan Sun... Del 2

2007-07-13T08:23:00.000-07:00

Japp. Idag är det fredag och som vanligt så har vi strålande väder. Inte moln så långt ögat kan nå. Det blir lite tjatigt att vakna, gå ner till poolen och sola, äta gott, träna för dem som vill osv...

Men man skall nog inte klaga :).

Vi får rapporter från Sverige om det katastrofartade vädret. Hoppas sommaren kommer igång hemma också.

Hur som helst så har vi haft 2 gig och vi spelar idag, på lördag och på söndag. Idag spelar även Rascal Flatts...
Vi spelar på en liten intim scen som heter Cabaret Theatre som tar upp till 350 personer. Grymt schysst scen och väldigt nära till publiken.

Spelningarna har gått bra. Igår var publiken riktigt riktigt bra.

På måndag åker vi mot Long Island och är lediga tom onsdag. Jag skall nu boka på 6 dubbelrum tills på tisdag. Då blir det NEW YORK! Äntligen!

Hej hej

Peter

Mohegan Sun...

2007-07-11T09:31:00.000-07:00

Så var vi framme i Uncasville och närmare bestämt på casinot Mohegan Sun. Det här hittade jag på Wikipedia:

"The Mohegan Sun Resort and Casino located in the village of Uncasville in the town of Montville Connecticut, is the world's second largest casino."

För att förklara ännu mer hur stort det här är så kommer en liten lista på vilka som spelar här:

Till helgen är Rascal Flatts här. Senare kommer Def Leppard, Meat Loaf, Josh Groban, The Goo Goo Dolls Beyonce, Brad Paisley, Justin Timberlake, Keith Urban. m.fl. Och Arrival då också. Kanske det största namnet av alla... Man fattar då kanske att detta är ett stort ställe.

Nåväl. Vi kom hit igår vid 14.00 (eastern time, 20.00 svensk tid).

Vi bor i sk. enkelrum som e grymt lyxiga. Efter vår hemska resa så bestämdes det att vi skulle ha ett möte med alla i gruppen inkl. vår amerikanska manager. Det var ett mkt lyckat och bra möte. Allt rensades. Grejen e att man har det hur bra som helst. Vi bor som sagt i ren lyx och treaten e grymt bra. Dessutom har vi hur bra väder som helst. Varför klaga på en liten resa på 29 timmar?

Igår gick jag och tränade på ett mkt bra gym här. När man var på tillbaka på rummet så tappade man upp ett hett bad. Slängde på slickbook på ipoden, släckte ner och njöt. Sen gick brandlarmet. Det visade sig att ångan från badet utlöste larmet. På med kläder och ut i korridoren dyngsur. Därefter kom en hotellmanager springades, och sen en manager till och sen brandkåren... Det händer väl bara mig.

Igår natt när jag skulle gå o lägga mig så borstade jag tänderna (som man skall göra) och tvättade mig i hett vatten. Gick o la mig men 30 sek in i sömnen gick larmet igen. Samma procedur. Fick då byta rum...

Idag är det onsdag och vi har vårt premiärgig på casinot. Kl. 20.00 (02.00 svensk tid) går showen igång. 21.30 skall det vara tyst. Rätt bra eller hur?

Hoppas många känner lite glädje av att man skriver den här bloggen. Skriv gärna kommentarer. För det kan man.

Må så gott hälsar alla i Arrival till alla er där ute i cyberrymden

Yours Sincerely Peter Strandberg

Sova på saken...

2007-07-10T09:19:00.001-07:00

Nu är vi på Hilton Hotel i Hartford. Vaknade tidigt som brukligt men känner mig ändå utvilad. Man fick ju sova i en säng! Kl. 01.00 igår natt så fick vi reda på att vi skulle åka mot Mohegan Sun, där vi skall spela ons-sön, redan idag. Kl 13.00 (eastern time, 19.00 svensk tid) går bussen mot casinot. Vi skall då även bo där ifall det var någon som inte förstod det. Det var inte så populärt gjort av vår "gode" amerikanska turnéledare/manager. Att ha en 29 timmars resa i ryggen och sen få veta att man inte kan sova ut ordentligt så sent... Och att han själv flög på 3 timmar till samma hotell kanske man inte skall skriva här. Men nu var det försent.

Ja ja. Man slutar aldrig att förvånas.

Jag strosade omkring i Downtown i ett par timmar och hittade ett suveränt coffehouse där dem serverade riktigt bra kaffe. Det är annars en bristvara här i USA. Allt kaffe smakar blask. Starbucks e annars ett säkert kort. Nu skall vi snart åka och som vanligt så har man hunnit stöka till det. Så nu e de packning som gäller.

Hej hej

Bussresan som aldrig tar slut… men till slut så...

2007-07-09T22:16:00.000-07:00

Sitter nu på bussen och klockan är 22.55 (Eastern time, 05.55 svensk tid) på måndagskvällen. Denna resa tar verkligen aldrig slut. Vi åkte från Milwaukee igår kväll kl. 20.00 (central time, 03.00 svensk tid). Vi har nu varit på resande fot i snart 28 timmar. Denna resa tar nog priset på alla gigresor som man gjort tidigare. Problemen startade när vi lämnade hotellet och AC´n var paj. Man skall komma ihåg att vädret e lite bättre än vad man hört att det är hemma i Sverige. Det blev riktigt varmt i bussen och vi beslöt att så här kan vi inte fortsätta. Vi stannade 2 timmar senare nära Chicago för mat och rast. Vår chaufför tog sig en titt på vad som kunde vara problemet. Han beslöt efter lång väntan att vi skulle ta oss till en nattöppen serviceverkstad i närheten. Ca 23.30 (Eastern time) var vi på plats på verkstaden och inväntade en mekaniker vid namn Wille. Grejen var att han höll på med en annan större bil och för av den enkla anledningen att han var själv så fick vänta så snällt., Denna serviceplats erbjöd en liten shop, stängda snabbmatsställen och ett litet arkadrum med massa spel. Vi var på denna ”icke plats” i nära 4 timmar! Strax innan 04.00 så var i bussen och AC´n fungerade. Nu var man riktigt riktigt trött. Jag sov personligen på golvet pga att denna buss inte är någon turnébuss. Inte ens en så enkel uppfinning som en dryckeshållare fanns… Som varmast så hade vi nära 40 grader varmt vid ett stopp tidigare idag (se ”klock-bild).
En del av oss har inte sovit en blund. Vi har säkert stannat 10 talet ggr men det har varit nödvändigt.
Det riktigt positiva är att det är ett riktigt gott gäng som inte bryts ihop hur som helst. Trots mardrömsresa så är alla vid gott mod. Det enda som alla ser framför sig nu är en skön säng.

På återseende. Kanske…
Herr Pe…zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Ps. Kl 23.38 stod vi i lobbyn på Hilton Hotel i Hartford mellan Boston och New York. Vi drog ner till baren ganska omgående och tog oss en sängfösare. Nu e klockan 00.55 och jag säger God Natt… ds

Jo då så att e...

2007-07-08T17:00:00.000-07:00

Igår var det tredje giget på casinot i Milwaukee. Det gick väldig bra och nu känns det som att de e bare å åk.Det mest häpnadsveckande som hände var att undertecknad gjorde en Peter. Peter betyder klantig i detta sammanhang…
Jag skulle för syns skull ställa mig upp på trumstolen för att avsluta sista låten i showen. Jag kom upp men för att dramatisera det hela lite mera så började jag vicka lite på stolen. Då brast ena benet på stolen och jag föll baklänges och välte flera trummor på vägen. Jag hade änglavakt för det e bara ena vaden samt min rumpa som fått sig en törn.
Folk och bandet såg lite chockade ut och så även jag. Man kunde inte annat än att skratta. Idag gjorde vi det sista giget på casinot. Det var ett matinégig med start kl. 16.00. Det var också kanon.
Snart är klockan 20.00 (03.00 svensk tid) och vi skall snart åka med en buss i 15 timmar mot Uncasville som ligger mellan New York och Boston. Det blir nog en obehaglig resa… Men vi skall nog klara det.

På återseende
Herr Peter Strandberg

2007-07-07T07:09:00.000-07:00

Nu ligger man i sängen på hotellet och skriver en blogg. Klockan är 09.00 här i Milwaukee (kl 16.00 svensk tid). Igår hade vi spelning nr. 2 på Nothern Light Theatre på Potawatomi Casino i Milwaukee. Efter en del ändringar i monitorn så var det en mkt bättre feeling för undertecknad igår. Gäller väl alla för det var första gången vi spelade 2 dagar i sträck. Idag blir det tredje gången och imorgon blir det en matiné föreställning.

Därefter blir det en rolig resa på ca 15 timmar med vår djurtransport. Det känns så i alla fall. Managementet i New York fick inte till någon riktig turnébuss utan vi åker med "Säfflebussen" som vår transport heter.

Roffe har haft lite oflyt med sina sound och annat. Borttappade och trasiga minneskort, en krånglande scussidisk samt hål i skrevet på sin fina nya scenkostym :).

Idag blir det gym, poolen och gig. Börjar kunna det här nu.

Spring spring, släpp hästarna fria... ohhh ohhhh.

Hejsan hoppsan

Summerfest...

2007-07-05T11:17:00.000-07:00

Världens största musikfestival. Enligt affischerna. Där var delar av församlingen igår. Rätt maxat med mkt folk. En hel del fulla fjortisar enligt mig. Men vi var där för att se Black Crowes. Bandet som gjorde en cover på Hard to handle. Bra konsert tyckte nästan alla...

Dem spelade nära 100 minuter men inte Hard to handle.

Sen var man hemma vid 01.00 och då blev det sängen för undertecknad. Precis när man hade somnat så ringde min kollega från Sverige ang. lite privata affärer. Då lyckades man somna om som tur var men en timme senare så bankades det på väggen i rummet intill. Både en, två och tre gånger. Dem skyldiga är 2 clowner som jag inte kan avslöja namnen på.

"Ändelserna" är: -enrik och -ats.

Efter den väckningen kunde jag inte somna om.

Idag är det första giget i Milwaukee för vår del. Det skall bli väldigt kul. Tog en bild vid poolen igår. Där hänger dem flesta av oss hela dagarna. Det är riktigt jobbigt och ligga i solstol och plaska i poolen. Men nån måste göra det också...

Hej hej

Är nu i Milwaukee!

2007-07-04T13:27:00.000-07:00

Ja. Det börjar ta sig. Idag är det onsdag och datum för dagen är 4 juli. Alltså USA`s nationaldag. Många affärer är stängda men dagen till ära är det strålande sol.
Vi åkte från Clarkston (nära Detroit) i måndags och var framme i Milwaukee vid fyra tiden på eftermiddagen. Vi är nu inne på central time igen och det innebär 7 timmar bakåt från svensk tid. 600 000 st. bor det här.
Måndagskvällen ägnades åt att kolla omgivningen. Hamnade på en bargata som var bra. Igår så shoppades det lite på stan och sen käkade några av oss på ett fantastiskt ställe vid namn Milwaukee Ale House (se den 2:a bilden till vänster) som ligger precis vid Milwaukee River. Lite Eriksbergs känsla på arkitekturen. Efter käket så gick vi upp en våning och kollade på en trio som spelade live. Basisten var inte från denna planeten. Och då menar jag inte det i positiv bemärkelse... Lite biljard blev det också. Och en öl...
Just nu pågår Summerfest och det är (enligt uppgift) en av USA´s största musikfestivaler. Igår var delar av tjejmaffian där och kollade på John Mayer. Det var en mkt bra konsert sas det. Och det tyckte jag med efter att ha sett honom i Cincinnati.

Vi bor på ett bra hotell mitt i stan. En tempererad utomhus pool med tillhörande solstolar och bra gym är några av faciliteterna.
Spelar vi aldrig undrar kanske nån. Jo det gör vi. Med start imorgon så spelar vi på Northern Lights Theater 4 dagar i sträck. På söndag efter gigget så drar vi till Hartford och Uncasville norr om New York.

På återseende
Peter

Gig nr 3...

2007-06-30T20:27:00.000-07:00

Shit vilken publik det var idag. Helt grymt! Även ifall det var den spelning med minst folk så var det den med bäst ljud och publik. Jag hade personligen bäst monitorljud hittills. 4 500 st var det i publiken...

2 set blev det. Arenan hette DTE Energy Music Theatre. Storheter som Paul McCartney, Bruce Springsteen och Sting har spelat där. Och nu Arrival.

Nu blir det lite häng i hotellbaren. Jag får inte skriva mer nu för jag måste gå.

Hej hej och må väl

Peter

Väl framme så...

2007-06-30T00:26:00.000-07:00

gymmade man som sagt innan. Kl 18.00 gick bussen till tv-stationen. Det var Fox News 2 Detroit med ca 10 miljoner tv tittare som var platsen för inspelningen. Vi spelade 3 låtar, Mama Mia, Chiquitita och Money Money Money. Jag och Roger spelade tamburin och shaker hellre än bra.

Det gick på det stora hela väldigt bra. När vi kom fram till hotellet igen så käkade vi och sen så åkte en liten klick av bandet ut på lokal i Pontiac. Stället vi hamnade på sist hette Boo´s Brewery and Bistro. Kul!

Nu e klockan 03.30 eastern time vilket innebär att klockan är 09.30 hemma. Fy ....

God Natt

Pjotrek

Gig nr. 2...

2007-06-29T13:39:00.000-07:00

Japp. Sitter nu på ett hotell som heter Holiday Inn Select. Klockan är 16.50 eastern time och dagen heter fredag. Bra hotell med trådlöst, pool och gym. Vi har åkt buss i ca 7 timmar så det kändes extremt skönt o bara slänga sig på sin hotellsäng. Det tog ca 4 min för mig att stöka till detta rum. För dem som känner mig så kanske det känns som en evighet :). Idag är det tv inspelning för några av oss och imorgon väntar gig på D T E Energy Music Theatre

Giget igår var maxat. 2:a giget och adrenalinet sprutar ut. Det e kul. En del var lite hängiga före gig men 1 låt in på set 1 så var det som vanligt.

Stället vi spelade på hette The Rivena Festival och det beräknades att vara nära 11 000 personer i parken. Helt ok...

2 set blev det och Roger fick denna gång spela 4 låtar. Det känns oehört tråkigt att vi inte fått 2 trumset. Men vi försöker göra det bästa av situationen.

Det var extra kul att herr Gidlund var med på detta gig (jag får betalt för att skriva denna mening). Han hade haft en likadan resa som oss med "thunderstorm-förseningar".

Nu drar man ner till gymmet en snabbis för att vid kl 18.00 (02.00 svensk tid) åka mot nån sorts lokal-tv station.

Vi hörs senare

Herr Häst

Home sweet home...

2007-06-29T13:30:00.000-07:00

Chicago!

Vi åkte prick kl. 07.00 eastern time (onsdag morgon) från Cincinnati för färd mot hotellet utanför Chicago. Det var en resa på ungefär 6-7 timmar. Väl framme så drog vi tillbaka klockan en timma. Nu skiljer det 7 timmar jämfört med Sverige.
Hotellet heter Renaissance och ligger 40 min-2 timmars bilfärd från Chicago. Allt beroende på trafiken. Eftersom vi var på plats så tidigt så snackade vi om att åka in till Chicago Downtown senare på dan. Inomhuspool, ett bra gym och grymma sängar. Bra hotell helt enkelt. Och förbannat bra service. Dem har en van som används för att skjutsa hotellgäster i närområdet. Efter att ha köpt 2 bananer för 4 dollar i restaurangen så bestämde jag mig efter ett tipps att åka til närmaste mataffär. Grymt smidigt. Nu har jag en jäkla massa bananer på rummet.Klockan 18.15 samlades gänget för att åka till Chicago.Gänget: Roger, Maths, Leif, Roffe, Henk, Martin, Jenny, Sara, Anneli och jag.Vi åkte in till Chicago med tåg från en station som heter Glencoe. Resan därifrån tog 45 minuter intill stadskärnan. När vi kom fram så fågade vi oss fram till House of Blues dit alla vi ville gå och äta. Det kändes som evigheter men det var inte så farligt långt. Men att vi gick fel och att alla tog kort gjorde vår lilla promenad lång. Och sen att man var hungrig innan vi åkte från hotellet bättrade inte på de.
Det var en kul upplevelse och bra mat. Det spelades såklart livemusik på stället. Ett schysst band!
Vi hann inte besöka så många andra ställen men det kändes så rätt med att åka in till en storstad. En riktig stad helt enkelt. Cincinnati, som har lika många invånare som Stockholm, kändes som en byhåla i jämförelse..

Hej hej

Äntligen...

2007-06-26T11:51:00.000-07:00

...så åker vi vidare imorgon onsdag. Då blir det resdag mot Chicago där gig väntar på torsdag. Då kommer även saxofonspelande Herr Gidlund att ”joina”. Det känns lite segt att vara på samma ställe för länge. Det beror inte på att det är trist eller nåt men man vill bara komma igång med turnérandet. Imorgon onsdag skulle man kunna säga att turnén drar igång på allvar!
Igår måndag så var det akvariebesök för koll på hajar. Helt ok. Senare på kvällen blev det en samling på en mexikansk restaurang i närheten av hotellet. God mat och dryck var det.

Idag tisdag har det varit väldigt varmt. 35 grader och hög luftfuktighet. En del är på shoppingtur och en del softar på hotellet. För min del så begav jag mig tidigt ut mot Downtown. Det ryktades nämligen om att John Meyer skulle spela i stan ikväll. Och mycket riktigt så gör han det! Jag trodde aldrig att dem skulle ha några biljetter kvar men dem hade ett fåtal. GRYMT! Så ikväll blir det Mr Meyer i US BANK Arena i Cincinnati... En del skall gå på en annan konsert i krokarna. Chicago (!) hette dem visst.
En summering således av veckan som gått.
Torsdag natt: Ankomst
Fredag: Rekognosering av området kring hotellet och midsommarfest.
Lördag: Premiärgig
Söndag: Cincinnati Downtown, bio och ut på lokal
Måndag: Akvairebesök samt ut på lokal
Tisdag: Shopping och konsertbesök
Onsdag: Resdag mot Chicago där vi spelar på torsdag

Väl Mött
Peter

Premiären avklarad...

2007-06-24T09:00:00.000-07:00

Igår var det premiärgig med symfoniorkestern. Det var en omtumlande upplevelse. Kl. 12.00 var det samling i lobbyn för resa mot spelplats. Väl där så var det lite bekymmer med grejer som inte var där trots våra beställningar flera månader innan. För mig och Herr Roger Palm fanns det ett trumset och det var inte ett Tama trumset. Vi hade beställt 2 Tama trumset men men. Så då fick vi tänka om hur vi skulle lägga upp det för vi hade vid repetitioner i Sverige haft 2 trumset. Som tur var så hade jag tagit med mina Meinl Cymbaler. Nåväl. Roger fick spela själv på 2 låtar och då blev det Fernando och SOS (där han även är originaltrummis). Vi soundcheckade och repade med den stora orkestern fram till kl. 16.00. Allt gick väldigt bra. För bra för en soundcheck skulle det visa sig... Kl. 20.15 skulle introt med helikoptern gå på men så blev det inte. Det blev en lite kaosartad öppning med mutad monitor för alla och inget intro... Men det tog en låt så var allt på plats. Publiken var helt fantastisk. 3 500 betalande! Vi spelade 2 set a´45 minuter. kl 22.15 skulle det vara helt tyst så vi fick stryka en låt i slutet...I sin helhet så var det en mkt lyckad premiär med en underbar publik. Idag söndag blir det gym och akvariebesök. Väl mött Herr Peter Strandberg

Resan över över...

2007-06-22T09:46:00.000-07:00

Japp.

Då sitter man här. Igår var det resdag och resan fram till New York gick som en oljad blixt men... Vårt inrikesflyg från Newark i New York till Cincinnati blev lite försenat. Ca 7 timmar... Detta pga ett åskoväder över stan modell större.

Totalt från hemmet i Göteborg till hotellet i Cincinnati tog ca 27 timmar.

Är lite seg idag men det skall nog bli bra. Vi skall ha produktionsmöte i eftermiddag (Eastern Time) med vårat amerikanska crew. Till kvällen blir det lite midsommarfirande på hotellet. Vi hittade svenskt knäckebröd, löksill och snaps på en supermarket i närheten.

Det känns jäkligt bra och jag ser verkligen fram emot premiären imorgon.

Gigget är på Riverband Music Center med Cincinnati Symphony Orchestra.

"ABBA: The Tribute Steven Reineke, conductor. Performing over 20 of ABBA's greatest hits, this tribute performed by the Swedish band Arrival (including members of the original ABBA band) and the Cincinnati Pops, will have you dancing, singing and having the time of your life."

Nu blir det tupplur.

På återseende

Peter

Snart på väg...

2007-06-18T13:00:00.000-07:00

nämligen på torsdag. Har fixat med alla bestyr den senaste veckan. Rep tisdag, onsdag och sen drar hela gänget på 15 man inkl. de gamla rävarna Roger Palm och Finn Sjöberg på torsdag morgon. Premiär på lördag.Turnéplanen (som den ser ut nu, tillkommer lite fler gig på vägen)

Saturday June 23 Cincinnati OH Riverbend Music Center (Grand Opening with Cincinnati Symphony Orchestra)

Thursday June 28 Highland Park I L The Ravinia Festival

Saturday June 30 Clarkston MI D T E Energy Music Theatre

Thursday July 5 Milwaukee WI Northern Lights Theater @ Potawatomi Casino

Friday July 6 Milwaukee WI Northern Lights Theater @ Potawatomi Casino

Saturday July 7 Milwaukee WI Northern Lights Theater @Potawatomi Casino

Sunday July 8 Milwaukee WI Northern Lights Theater @Potawatomi Casino

Tuesday July 10 Uncasville CT Cabaret Theatre @ Mohegan Sun Casino

Wednesday July 11 Uncasville CT Cabaret Theatre @ Mohegan Sun Casino

Thursday July 12 Uncasville CT Cabaret Theatre @ Mohegan Sun Casino

Friday July 13 Uncasville CT Cabaret Theatre @ Mohegan Sun Casino

Saturday July 14 Uncasville CT Cabaret Theatre @ Mohegan Sun Casino

Sunday July 15 Uncasville CT Cabaret Theatre @ Mohegan Sun Casino

Wednesday July 18 Westbury NY North Fork Theatre

Thursday July 19 Cape Cod MA Cape Cod Melody Tent

Friday July 20 Cohasset MA South Shore Music Circus

Saturday July 21 Ocean Grove NJ The Great Auditorium

Sunday July 22 Landcaster PA American Music Theater

Friday July 27 Denver CO Red Rocks Amph.

Saturday July 28 NY Saratoga NY Club Vapor @ Saratoga Gaming & Racetrack